Veckans bild

10 juli 2023: Denna veckas bild visar en flock vita får på bete i de Chilenska Anderna. Nej vänta lite, det måste vara något annat – det finns ju inget gräs här på 5 000 meters höjd! Om man sätter på sig glasögonen ser man att det är antennerna i Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), som drivs av ESO och dess internationella partners. Rätt ska vara rätt! Som bilden visar är inte alla de 66 antennerna lika stora. De flesta har en diameter av 12 meter, och en grupp av sju är bara 7 meter stora (till vänster i bild). De arbetar tillsammans som en interferometer och bildar på så sätt ett enda stort teleskop. ALMA studerar strålningen från de kallaste objekten i universum, som de mest avlägsna galaxerna. De individuella antennerna kan förflyttas till olika konfigurationer beroende på vad som ska observeras. På detta sätt kan teleskopet undersöka strukturen i astronomiska källor ...

3 juli 2023: Har du någonsin sett så många teleskop på samma plats förut? Denna veckas bild togs vid solnedgången på ESO:s La Sillaobservatorium över en ocean av berg och lätta dismoln. La Silla är beläget långt från störande ljuskällor i den chilenska Atacamaöknen, 2 400 meter över havet, och har därför en av de mörkaste himlarna på jorden. Detta är anledningen till att alla teleskop har samlats här! Hur många kan du se? I mitten av bilden dominerar ESO:s 3,6-metersteleskop med den mindre kupolen för Coudé Auxiliary Telescope bredvid. 3,6-metersteleskopet är en av världens mest framgångsrika exoplanetsökare tack vare HARPS-speklrografen (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher). Antennen till vänster i bild är SEST (Swedish-ESO Submillimetre Telescope). I den tätbefolkade högra delen av bilden märks historiens vingslag: kupolen längst till höger rymmer ESO:s 1-metersteleskop, det första teleskop som installerades på La Silla 1966. La Sillaobservatoriet har en lång historia och har varit en ...

26 juni 2023: Ta en titt på denna flygbild av Atacama Pathfinder experiment, eller APEX, i ensamt majestät på Chajnantorplatån i Chiles Atacamaöken. Denna avlägsna och torra plats, belägen 5 100 meter över havet, är perfekt för att avslöja det “kalla universats” hemligheter, områden i rymden där temperaturen är bara några få grader över absoluta nollpunkten. APEX är ett 12-metersteleskop som förvaltas och drivs av ESO på uppdrag av Max Planckinstitutet för radioastronomi (MPIfR) i Tyskland. APEX studerar universum i millimeter- och submillimetervåglängder – i våglängdsområdet mellan infrarött och radio – där enorma kalla moln av interstellärt stoft och gas avger sin svaga strålning. I dessa moln bildas nya stjärnor som är osynliga i vanligt ljus. Ljuset som APEX samlar in undersöks av ett flertal olika instrument. Ett av dessa, Large APEX Bolometer Camera (LABOCA), fångar in strålningen med 295 “pixlar” som kallas bolometrar (högkänsliga termometrar) som detekterar ytterst små variationer i den ...

19 juni 2023: I Chiles Atacamaöken byggs nu ESO:s eget Colosseum i form av Extremely Large Telescope (ELT).Denna bild från början av juni 2023 visar att bygget skrider raskt framåt och att stålramen för kupolen nu håller på att monteras. Delar av stålkonstruktionen till kupolen byggs ihop vid ELT:s basläger innan det transporteras till plattformen på toppen av Cerro Armazones med specialbyggda transportfordon. Detta är ingen lätt uppgift då varje del av stålkonstruktionen väger omkring 70 ton! När de väl är på plats lyfts de Lego-lika blocken upp till rätt position med enorma kranar och monteras så de rullar på byggnadens kant. Den färdiga kupolen kommer väga 6 100 ton och rulla på ett antal hjulförsedda vagnar. På en bergstopp vid horisonten i fjärran, till höger om den gula kranen bakom kupolbygget, ses ett annat av ESO:s teleskop – Very Large Telescope (VLT), som på avstånd betraktar konstruktionen av sin större kusin. Länk ...

12 juni 2023: Veckans bild ser inte mycket ut för världen, men skenet kan bedra. Långt bort i fjärran, likt pingviner hopträngda i ett antarktiskt landskap, ser vi de 66 antennerna i Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA). Detta nätverk av antenner, som drivs av ESO tillsammans med sina internationella partners, är konstruerat för att studera strålningen från universums kallaste objekt, som enorma kalla gasmoln i den interstellära rymden. Vid sidan av antennerna breder den vidsträckta Chajnantorplatån ut sig på 5 000 meters höjd. Det är en avlägsen plats som är en av de absolut torraste på hela jorden. Torkan gör den till en perfekt plats för att fånga svaga signaler från det kalla universat, som annars hade absorberats helt av vattenånga i jordens atmosfär. ALMA är en så kallad interferometer där de enskilda antennerna arbetar tillsammans för att skapa ett större och kraftigare teleskop som kan se svagare objekt och mindre detaljer än ...

5 juni 2023: Denna veckas bild visar en långtidsexponering av BlackGEM-teleskopen vid ESO:s La SIllaobservatorium i Chile. Stjärnspåren har uppstått på grund av jordens rotation kring sin egen axel runt den södra himmelspolen under en lång exponering. Till höger om det mittersta teleskopet ses ett särskilt ljust område av tätt packade stjärnspår. Stjärnornas rörelse över himlen, skapade av en fisheyelins, ger intryck av att titta in i en jättelik tvättmaskin. BlackGEM påbörjade nyligen sina observationer och består av tre stycken teleskop med 65 cm stora speglar. Teleskopen söker av himlen på jakt efter spåren av de mest dramatiska händelserna i universum, som sammansmältande neutronstjärnor och svarta hål. Vid sådana händelser sänds vågor ut i rumtiden, så kallade gravitationsvågor, som kan detekteras av teleskop som LIGO och Virgo. BlackGEM bidrar med att lokalisera de optiska efterglöden från dessa kataklysmiska kollisioner, vilket möjliggör mer detaljerade uppföljningsobservationer med större teleskop.

29 maj 2023: Ibland krävs dramatiska händelser för att skapa vackra ting. Denna intrikata struktur av filament och gasmoln i den sydliga stjärnbilden Seglet är allt som återstår av en massiv stjärna som dog i en enorm explosion – en supernova. Denna veckas bild är endast en liten del av en stor bild som togs med OmegaCAM-kameran på VLT Survey Telescope (VST) vid ESO:s Paranalobservatorium i den chilenska öknen. VST är ett av de bästa teleskopen i världen för att fotografera stora områden i synligt ljus. Även om ett stort antal ljusa stjärnor syns i bilden är det svårt att inte förundras av de rosafärgade gasmolnen. Filamenten sträcker ut sig likt tentakler, vissa tunna, andra tjockare. De bildar ett komplext nätverk, men frågan är hur detta nätverk kunde bildas. För omkring 11 000 år sedan exploderade en massiv stjärna som en supernova och kastade ut sina yttre lager. Explosionen genererade också chockvågor som ...

22 maj 2023: Mycket kan hända under två årtionden – ta bara en titt på dessa bilder av ESO:s Very Large Telescope (VLT)! Till vänster ser vi VLT under konstruktion på Cerro Paranal i Chile, och till höger i full skrud som det ser ut i dag. Innan teleskopen byggdes behövde bergets nivå sänkas 28 meter för att skapa plattformen för teleskopen, vilket innebar att 350 000 kubikmeter sten och berg forslades bort. För 25 år sedan i dag – 1998 – tog huvudteleskop 1 (UT1 “Antu”), det vänstra teleskopet som kommit längst i byggnationen på bilden, den första bilden av universum. I dag består VLT av fyra huvudteleskop, vardera med en huvudspegel med 8,2 meters diameter, och fyra flyttbara hjälpteleskop 1,8 meter i diameter. Efter ett kvarts sekel av observationer förblir VLT ett av världens mest avancerade optiska/infraröda teleskop och fortsätter att göra unika observationer, samtidigt som det kontinuerligt uppgraderas för att ...

15 maj 2023: Har du någonsin sett en himmel så röd som denna? Troligen inte, eftersom orsaken till den röda solnedgången är något så dramatiskt som ett vulkanutbrott. Denna veckas bild fångades vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Under Vintergatan ses den mörka silhuetten av Cerro Paranal och ESO:s Very Large Telescope som blickar upp mot himlen. Den 15 januari 2022 fick undervattensvulkanen Junga Tonga-Hunga Ha’apai ett utbrott i södra Stilla havet. Detta sände chockvågor genom atmosfären som nådde långt från vulkanen. Väderstationer vid ESO:s Paranal och La Sillaobservatorier registrerade dessa atmosfäriska störningar på ett avstånd av över 1000 mil. Vulkanutbrottet gav också upphov till en 57 kilometer hög vulkanplym som släppte ut enorma mängder vattenånga och aska i atmosfären. Solljus sprids effektivt av dessa små stoftpartiklar och gör dessutom solljuset rödare, en effekt som noterades i kalibreringsbilder som togs under skymning och gryning med flera av ESO:s teleskop. Denna veckas bild togs sex ...

8 maj 2023: Teleskopet som kikar ut ur sin kupol på denna bild är 1,52-metersteleskopet på La Sillaobservatoriet. Vid 52 års ålder är detta ett av de äldsta teleskopen vid ESO och har deltagit i grundläggande forskning inom många astronomiska områden. Teleskopet har även en tvilling, 1,52-metersteleksopet vid Haute Provanceobservatoriet i Frankrike. Båda konstruerades specifikt för att utföra stellarspektroskopi och astrofotografering, och teleskopet på La Silla hade inte mindre än fem vetenskapliga instrument. Ett av dessa var B&C-spektrografen som fångade ett av de första spektrumen som togs av Hale-Bopps komet när den passerade 1995. Efter 30 års service pensionerades 1,52-meterteleskopet på La Silla 2002. Det står fortfarande kvar i sin kupol med utsikt över Atacamaöknen, samtidigt som vi kan förundras över allt det har sett på himlen.

1 maj 2023: I denna färggranna veckans bild ser vi en del av nebulosan Gum 10, observerad med ESO:s Very Large Telescope i Chile. Gum 10 upptäcktes av den australiensiska astronomen Colin Stanley Gum, som 1955 publicerade en katalog med över 80 liknande diffusa nebulosor. Den energirika ultravioletta strålningen från heta blå stjärnor joniserar gas i nebulosan. De elektroner som då lämnar atomerna kombinerar med andra atomer, samtidigt som ljus sänds ut vid alldeles specifika våglängder. Den röda färgen i denna bild uppstår av vätgas, det vanligaste grundämnet i universum. De mörka områdena är täta moln av stoft som delvis skymmer sikten mot mer avlägsna objekt. Bilden togs med FORS2-instrumentet inom ramen för ESO:s Cosmic Gems Programme, ett projekt för att avbilda intressanta, spännande eller visuellt anslående objekt med ESO:s teleskop i syfte att användas för utbildning och utåtriktad verksamhet. Projektet utnyttjar teleskoptid som inte kan användas för vetenskapliga observationer, men den data ...

17 april 2023: Denna veckas bild visar den unga stjärnan 244-440 i Orionnebulosan fångad med ESO:s Very Large Telescope (VLT). Det är den skarpaste bilden som har tagits av detta objekt, och visar en böjd magentafärgad materiejet nära stjärnan. Varför ser denna struktur ut som den gör? Mycket tunga stjärnor omges ofta av en skiva av material som faller mot stjärnan. En del av detta material kan kastas ut med kraftiga jetstrålar vinkelrätt mot skivan. Den S-formade jetstrålen i 244-440 visar att det troligen finns två stjärnor som kretsar kring varandra i objektets centrum. Banrörelsen påverkar periodiskt jetstrålens riktning, likt en vattensprinkler. En annan möjlighet är att intensiv strålning från andra stjärnor i Orionnebulosan påverkar strålens utseende. Observationerna av detta objekt presenteras i en ny artikel av Andrew Kirwan och hans forskarlag vid Maynooth University på Irland. Studien gjordes med MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s VLT i Chile. Bilden visar fördelningen ...

10 april 2023: Ingen fara – inga planeter skadades när denna veckas bild togs! De energirika laserstrålarna som ses här är installerade på ett av de fyra 8,2 meter stora huvudteleskopen vid ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. De gör det möjligt för astronomerna att ta extremt skarpa bilder av universum genom att korrigera för turbulenta luftrörelser i atmosfären. Men hur går det till? Lasrarna sänder ut ljus inom ett mycket smalt våglängdsområde, och har därför en starkt gul färg.Strålningen exciterar natriumatomer på 90 km höjd och får dem att lysa, vilket skapar artificiella stjärnor på himlen. De konstgjorda stjärnorna blinkar och rör sig i takt med luftoron och övervakas noga med specialbyggda bildsensorer. Informationen från sensorerna analyseras och instruktioner sänds till teleskopets deformerbara sekundärspegel, som snabbt förändrar sin form för att korrigera för luftoron. Allt detta sker inom loppet av någon millisekund och resulterar i skarpa, punktformiga stjärnor på bilderna. Tekniken ...

3 april 2023: De långa skuggorna som sträcker sig österut på denna veckas bild avslöjar att dagren går mot sitt slut och att en lång natts observationer för teleskopen på ESO:s La Sillaobservatorium snart tar vid. I förgrunden står BlackGEM-teleskopen som är konstruerade för att söka efter det optiska ljuset från gravitationsvågskällor. Längre bort längs vägen på La Silla står ett flertal ESO-teleskop, bland andra 1-meters Schmidtteleskopet och New Technology Telescope. Längst bort ses 3,6-metersteleskopet som är utrustat med planetsökaren HARPS. La Silla är idealiskt placerat för ett observatorium på en isolerad som störs mycket lite av ljusföroreningar. Toppen är också belägen i Chiles mycket torra Atacamaöken på en höjd av 2400 meter. På denna plats är moln ovanliga och nästan varje dag bjuder på lika blå och fina himlar som denna bild visar.

29 mars 2023: På denna veckas bild ses en ljuskälla som långsamt tynar bort. Vad var det som hände? Bildserien togs i optiskt ljus med ESO:s Very Large Telescope och visar hur gammablixten GRB 221009A blir svagare under en period av drygt två veckor. Gammablixtar hör till de ljusstarkaste fenomenen vi känner till i universum, och GRB 221009A är den hittills ljusaste som astronomerna har sett. Utbrottet registrerades i oktober 2002 av ett flertal gammastrålningsteleskop, som NASA:s Swift och Fermi, liksom ESA:s INTEGRAL. Några få timmar efter utbrottet kunde instrumentet X-shooter på ESO:s VLT ta ett spektrum som gav den första avståndsuppskattningen till objektet: 2 400 miljoner ljusår. Tack vare denna siffra kunde ett forskarlag under ledning av Daniele Bjørn Malesani (Radbouduniversitetet, Nederländerna, och DAWN/Niels Bohrinstitutet, Danmark) konstatera att källan låg långt bortom Vintergatan, men närmare än de flesta andra gammablixtar. Med avståndet känt kunde den absoluta ljusstyrkan beräknas, och det visade sig ...

20 mars 2023: Denna veckas bild visar ett vackert möte mellan Swedish–ESO Submillimetre Telescope (SEST) och Vintergatan, som nästan ser ut att nudda vid varandra. Bilden togs vid ESO:s La Sillaobservatorium i Atacamaöknens utkant på 2 400 meters höjd. Ljus och mörker formar Vintergatsbandet som sträcker sig över himlen. De mörka områdena är stoftmoln som skymmer ljuset bortom dem, som utstrålas av miljontals stjärnor i Vintergatans centrala delar. SEST byggdes på uppdrag av svenska Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och ESO 1987. Det är ett 15 meter stort radioteleskop som då det invigdes var det enda submillimeterteleskopet på södra halvklotet. 2003 stängdes teleskopet ned då det ersattes av Atacama Pathfinder EXperiment telescope (APEX) och Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) längre norrut i Chile. Under sina aktiva år studerades SEST en mängd varierande astronomiska objekt, som kometer, nybildade stjärnor och galaxer.

13 mars 2023: Denna veckas bild visar solens bana över himlen sett från ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Bilden togs med en hålkamera (camera obscura) med en exponeringstid av 8 månader, från 17 april till 11 december 2018. Den höga strukturen i förgrunden är en “seeingmonitor” som mäter atmosfärens stabilitet genom att observera stjärnornas blinkande. I bakgrunden ses ett flertal kupoler: den högra tillhör VLT Survey Telescope och de övriga Very Large Telescope (VLT). De ljusa färgade linjerna i bakgrunden skapas av solen när den rör sig över himlen under dagen, som då lämnar ett spår på en bit fotografiskt papper placerat inne i pinhålskameran. Kameran var riktad mot väster och bilden visar därför ett par hundra solnedgångar. Allt eftersom jorden rör sig runt solen går solen ner vid en annan punkt på horisonten. Den kortaste bågen på bildens högra sida skapades vid vintersolståndet (21 juni på södra halvklotet), när solen stod lägst på ...

6 mars 2023: Med denna veckas bild tar vi ett djupt dopp i oceanen av stjärnor kring nebulosan IC4701. Denna nebulosa ligger i Skyttens stjärnbild och är dubbelt så stor som fullmånen på himlen. Det energirika ljuset från nyligen bildade stjärnor joniserar vätgasen i nebulosan så att den avger ett intensivt rött ljus. De mörka molnen i bilden innehåller stora mängder interstellärt stoft och är alltför täta för bakgrundsstjärnorna att lysa igenom. IC4701 är en del av ett omfattande komplex av gas och stoft där stjärnbildning sker. De flesta stjärnor som föds är svalare, rödare och mindre massiva än solen. Hetare, mer massiva stjärnor är mycket ovanligare, och bränner snabbt sitt bränsle och dör. Därmed är de ljusstarka blå stjärnorna ett tecken på att stjärnbildning har skett nyligen.

27 februari 2023: I denna veckas bild ser vi Venus lysa klart över ESO:s La Sillaobservatorium i Chile. Bilden togs mot öster precis innan gryningen och visar även det diffusa zodiakalljuset – solljus som sprids i stoftpartiklar i vårt eget solsystem. De tre kupolerna till vänster i bild hyser BlackGEM-teleskopen som har byggts av Radbouduniversitetet, Netherlands Research School for Astronomy (NOVA) och KU Leuven. BlackGEM kommer att observera efterglöden från några av de mest dramatiska händelserna i universum, som kollisioner mellan svarta hål och neutronstjärnor. De vågor i tid och rum som dessa händelser ger upphov till kan detekteras med LIGO- och Virgoobservatorierna. Tack vare sitt stora synfält kan BlackGEM-teleskopen lokalisera källan i synligt ljus från dessa händelser och därmed identifiera var explosionen ägde rum. Därefter kan astronomerna studera i större detaljrikedom vad som händer när svarta hål och neutronstjärnor kolliderar. Länk Bildversion med text

20 februari 2023: Nej du ser inte dubbelt – denna veckas bild visar två vyer av en jupiterlik planet i omloppsbana kring stjärnan AF Leporis. Planeten har avbildats av två oberoende forskarlag med SPHERE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Men varför var de intresserade av just denna stjärna? De två grupperna, ledda av Dino Mesa (INAF, Italien) och Robert De Rosa (ESO, Chile), undersökte stjärnor i stjärnkataloger skapade med data från europeiska rymdorganets (ESA) Hipparcos- och Gaiasatelliter. Dessa två rymdteleskop har kartlagt positionerna och rörelserna för stjärnor i vår egen galax med hjälp av astrometri. Planeter påverkar sina moderstjärnor gravitationellt vilket ger sig tillkänna i deras rörelse på himlen. Forskarlagen fann att stjärnan AF Lepori hade en störd bana, en indikation på att den kunde omkretsas av en massiv planet. När forskarna tog en närmare titt med VLT visade det sig att de kunde avbilda planeten direkt. SPHERE-instrumentet, som korrigerar ...