Pressmeddelande

En titt in i solarnas och solsystemens diaboliska vaggor

19 augusti 2009

I dessa nysläppta bilder från ESO dyker vi djupt in i hjärtat av ett kosmiskt moln. I molnet, som kallas RCW 38, trängs framtidens stjärnor och planetsystem. Där bombarderar unga stjärnor knappt flygfärdiga solar och planeter med kraftiga vindar och ett lika kraftigt sken, understödda av kortlivade, tunga stjärnor som exploderar som supernovor. I vissa fall kokar processen bort den materia som senare skulle kunna bli till nya solsystem. Forskare tror att vårt eget solsystem kom till i just en sådan miljö.

Den täta stjärnhopen RCW 38 glimmar ungefär 5500 ljusår bort och i riktning mot stjärnbilden Seglet. Liksom hopen i Orionnebulosan (ESO 12/01) är RCW 38 en så kallad inbäddad stjärnhop, där molnet av gas och stoft som de föddes ur ännu omger hopens stjärnor. Astronomer har kommit fram till att de flesta stjärnor, inklusive de mindre, rödaktiga stjärnor som är talrikare i Universum än någon annan typ, har sitt ursprung i sådana materierika områden. De inbäddade hoparna är just därför ett levande laboratorium där astronomer kan utforska de mekanismer som styr hur stjärnor och planeter bildas.

Kim DeRose, huvudförfattare av en ny studie som publiceras i tidskriften Astronomical Journal, gjorde sitt arbete med RCW 38 som magisterstudent vid Harvard-Smithsonian-Centrum för astrofysik i USA.

– Genom att titta på stjärnhopar som RCW 38 kan vi lära oss en hel del om ursprunget till vårt eget och andra solsystem, och även till de stjärnorna och planeterna som ännu inte finns, säger Kim DeRose.

Genom att använda adaptivoptikinstrumentet NACO vid ESO:s VLT (Very Large Telescope, [1]) har astronomerna kunnat ta den skarpaste bilden hittills av RCW 38. De koncentrerade sig på ett mindre område i hopens mitt, kring den tunga stjärnan IRS2 som brinner med ett blåvitt ljus och med den högsta temperatur som är möjlig för en stjärna. Dessa dramatiska observationer avslöjade att IRS2 inte är en utan i själva verket två stjärnor – ett stjärnsystem som består av ett brännhett tvillingpar, åtskilda av ungefär 500 gånger avståndet jorden-solen.

I NACO-bilden upptäckte astronomerna en handfull protostjärnor – de svagt lysande föregångarna av fullgångna stjärnor – och tiotals andra stjärnkandidater som, trots det kraftiga skenet av ultraviolett ljus som IRS2 strålar ut, har hankat sig fram i denna miljö..Några av dessa ännu ofödda stjärnor kanske aldrig blir annat än protostjärnor. Den kraftiga strålningen från IRS2 tillför energi och skingrar materialet som annars skulle kunna falla samman och bilda nya stjärnor, eller som hade kunnat samla sig och bilda så kallade protoplanetära skivor runt de blivande stjärnorna. Under flera miljoner års tid kan de skivor som överlever ge upphov till de planeter, månar och kometer som tillsammans utgör planetsystem som vårt eget.

Som om intensiv strålning i ultraviolett inte vore nog utsätter stjärnbarnkammare som RCW 38 sina redan utsatta skyddslingar för återkommande supernovor, då jättestjärnor exploderar vid slutet av sina liv. Dessa explosioner sprider materia genom den närmaste området i rymden, däribland sällsynta isotoper – exotiska varianter av de kemiska grundämnen som bildas i dessa döende stjärnor. Materin som kastats ut hamnar till slut i nästa generation av stjärnor som bildas i närheten. Då dessa isotoper även har kunnat upptäckas i solen har forskare dragit slutsatsen att solen bildades i en tät hop som liknade RCW 38, snarare än i Vintergatans glesbygd.

– Allt sammantaget är detaljerna hos astronomiska objekt som adaptivoptiken visar upp kritiska för att vi ska kunna förstå hur nya stjärnor och planeter bildas i komplexa, kaotiska områden som RCW 38, säger medförfattare Dieter Nürnberger.

Noter

[1] Namnet “NACO” är en sammanslagning av Nasmyth adaptivoptiksystemet, NAOS och kameran och spektrografen för kortvågigt infrarött ljus, CONICA. Adaptivoptik kompenserar i stor utsträckning för turbulensen i jordens atmosfär som orsakas av temperatursvängningar och vind och som annars förvränger astronomiska bilder.

Mer information

Forskningsresultaten har presenterats i en artikel som publicerats i Astronomical Journal: “A Very Large Telescope / NACO study of star formation in the massive embedded cluster RCW 38”, av DeRose m. fl. (2009, AJ, 138, 33-45).

Teamet består av K.L. DeRose, T.L. Bourke, R.A. Gutermuth och S.J. Wolk (Harvard-Smithsonian-Centrum för astrofysik, Cambridge, USA), S.T. Megeath (Institutionen för fysik och astronomi, Toledo universitet, USA), J. Alves (det spansk-tyska centrat för astronomi, CAHA; Almeria, Spanien) och D. Nürnberger (ESO).

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 14 länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av kraftfulla markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra viktiga vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal driver ESO Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO är den europeiska partnern i ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och det största astronomiska projekt som finns. ESO planerar för närvarande ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming
Kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Tel: 070 49 33 114
E-post: robert@astro.su.se

Dieter Nürnberger
ESO
Chile
Tel: +56 2 463 3080
E-post: dnuernbe@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso0929 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso0929sv
Legacy ID:PR 29/09
Namn:RCW 38
Typ:Milky Way : Star : Grouping : Cluster
Facility:Very Large Telescope
Instruments:NACO
Science data:2009AJ....138...33D

Bilder

The region around the massive star IRS2
The region around the massive star IRS2
text på engelska
Star cluster RCW 38
Star cluster RCW 38
text på engelska
Nebula around star cluster RCW 38
Nebula around star cluster RCW 38
text på engelska
Digitized Sky Survey image around the stellar cluster RCW 38
Digitized Sky Survey image around the stellar cluster RCW 38
text på engelska

Videor

Zoom in on the embedded star cluster RCW 38
Zoom in on the embedded star cluster RCW 38
text på engelska