Veckans bild

26 september 2022: Denna veckas bild visar asteroiden Didymos natten den 25/26 september, tagen med ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Didymos (vid pilen) har en mindre, 160 meter stor, satellit vid namn Dimorphos som inte kan ses på bilden. Den 27 september kl. 00:14 svensk tid kommer en rymdsond från NASA att krascha in i månen som en del i DART-missionen (Double Asteroid Redirection Test). ESO:s VLT kommer likt många andra teleskop världen runt att observera denna händelse. Målet med rymdsonden är att undersöka om en framtida potentiellt farlig asteroid skulle kunna störas in i en ny bana med hjälp av en kollision. Materialet som kastas ut från nedslaget kommer förhoppningsvis också att kunna ge oss ny information om asteroidens sammansättning. Alla fyra 8,2 meter stora VLT-teleskop vid ESO:s Paranalobservatorium kommer att observera kollisionens eftermäle med olika instrument. Med den insamlade datan kommer astronomerna att studera det utkastade materialets rörelse, strukturen ...

19 september 2022: Är denna härva av kablar och rör hämtad från filmen Matrix? Nej, du behöver inte vara orolig – även om skylten varnar för denna till synes hotfulla maskin så är den inget annat än instrumentet MUSE (Multi Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT) vid Paranalobservatoriet. MUSE är ett av de större instrumenten på VLT och är monterat på ett av de fyra 8,2 meter stora huvudteleskopen, Yepun. Kraften i MUSE består i att instrumentet kan ta tusentals bilder av himlen i olika färger på samma gång, eller med andra ord mängder av spektra av ett område på himlen samtidigt. Detta gör det möjligt för astronomerna att till exempel få spektra av mängder av områden i en och samma galax. Från dessa spektra kan den kemiska sammansättningen i galaxen bestämmas för att på så sätt förstå hur grundämnena runt omkring oss bildades. MUSE är en mycket komplex maskin ...

12 september 2022: De mörka molnen i denna bild, tagen från ESO:s Paranalobservatorium i Chile, ser nästan spöklika ut med sina sönderrivna mörka stråk. Dessa moln, Barnard 92 (höger) och Barnard 93 (vänster), är mörka nebulosor: de ser kolsvarta ut eftersom det stoft och den täta gas de består av döljer ljuset från stjärnorna i bakgrunden. Nebulosor av detta slag är födelseplatser för stjärnor som föds ur kollapsande gas och stoft. Den region som ses på bilden är en del av ett mycket större komplex som kallas Skyttens stjärnmoln (Messier 24, som katalogiserrades av Charles Messier 1764). Detta område är så rikt på stjärnor att det är tydligt synligt för blotta ögat under mörka nätter. Bilden togs med en kamera kallad OmegaCAM på VLT Survey Telescope, som har ett enormt stort chip med 268 miljoner pixlar. OmegaCAM är gjord för att ta bilder av stora fält som denna bild, där hela fyra fullmånar ...

5 september 2022: Solnedgången över Chiles Atacamaöken på denna veckas bild ramar in ESO:s La Sillaobservatorium på ett magnifikt sätt. På La Silla finns mängder av teleskop och flera är fortfarande i aktivt bruk, till exempel ESO:s 3,6-metersteleskop som letar exoplaneter från bergets topp till höger i bild. Vissa av teleskopen är nedlagda, som SEST (Swedish-ESO submillimetre Telescope) i förgrunden med sin 15 meter speglande parabol. SEST byggdes 1987 och var då det största i sitt slag på södra halvklotet. Tack vare det stora våglängdsområde som det var känsligt för kunde astronomer studera både det avlägsna universat och stjärnbildning i vår egen Vintergata. Med tiden gjorde teknikutvecklingen mer avancerade teleskop möjliga, som APEX (Atacama Pathfinder Experiment) och ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) som ESO samäger. Verksamheten vid SEST avslutades 2003, strax innan APEX och ALMA invigdes. SEST står alltså fortfarande kvar på La Silla och dess spegel ger oss inte bara en bild ...

29 augusti 2022: Denna veckas bild visar en infraröd vy av Sagittarius B1, ett område nära Vintergatans centrum, avbildad med ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Vintergatans centrum är ett exotiskt område med tätt packade stjärnor där det kanske bildas fler stjärnor än på någon annan plats i Vintergatan. Men hittills har vi bara sett tio procent av alla de unga stjärnor som borde finns här. Var är alla andra? Vår utsikt mot Vintergatans centrum skyms av stoft- och gasmoln som försvagar ljuset från bakomliggande stjärnor. Men med infraröda instrument kan se genom dessa moln. I denna bild, tagen med HAWK-I-instrumentet på ESO:s VLT kan vi få en ny bild av detta område. Nu ser vi plötsligt något helt annat, nämligen en plats med myriader av stjärnor. I en artikel som publicerades nyligen beskriver Fransisco Nogueras Lara (MPIA Heidelberg,, Tyskland) upptäckten av ovanligt många unga stjärnor i denna region som tillsammans har ...

22 augusti 2022: Denna veckas bild, tagen från ESO:s La Sillaobservatorium i Chiles Atacamaöken, visar ljusa röda streck som kallas sprites eller “luftandar”. Detta är en sällsynt form av elektriska urladdningar som uppstår långt ovanför kraftiga åskmoln på en höjd av 50-90 km. De sker inte bara långt högre upp i atmosfären än vanliga blixtar, de är dessutom betydligt svalare och ljussvagare. Röda sprites är mycket svårfångade och fotograferades första gången så sent som 1989. Mot horisonten i bakgrunden ses de gröna färgstråken av airglow. Under dagen slår solljus bort elektroner från kväve- och syreatomer i jordens atmosfär. På natten rekombinerar elektronerna med atomer och molekyler som då sänder ut ljus. Vanligtvis kan airglow bara ses på mycket mörka platser utan ljusföroreningar. Bilden togs från plattformen på ESO:s 3,6-metersteleskop. Tack vare den höga höjden och den mörka himlen är La Silla en utmärkt plats för att fånga ovanliga fenomen som de på bilden.

15 augusti 2022: Cerro Armazones i Chiles Atacamaöken är den bergstopp där ESO:s kommande gigant, Extremely Large Telescope (ELT), ska byggas. På denna bild ses vägen upp till den 3000 m höga toppen. Fjärran i bakgrunden ses även ESO:s Very Large Telescope (VLT) vars laserstrålar reser sig mot himlen parallellt med Vintergatsbandet. På himlen ses också det svaga röda ljuset från airglow, ett naturligt ljus som bildas mycket högt i atmosfären. Faktum är att Cerro Armazones var den första plats som föreslogs för VLT, och den får nu alltså sitt alldeles egna teleskop. Denna plats är mycket torr och har mycket lite ljusföroreningar, vilket gör den till en perfekt plats för världens största öga mot himlen. När ELT börjar användas senare under 20-talet kommer dess talrika vetenskapliga instrument att undersöka Vintergatan, dess stjärnor och planeter, och titta bakåt i tiden för att avslöja universums mysterier.Den som väntar på något gott väntar aldrig för ...

8 augusti 2022: Denna veckas bild visar den spektakulära Vintergatan över Atacamaöknen, där ESO:s Paranalobservatorium ligger. I förgrunden ser vi även “planetjägaren” NGTS (Next Generation Transit Survey). Detta observatorium byggdes av astronomiska institutioner från Storbritannien, Schweiz och Tyskland, och består av 12 teleskop som ständigt avsöker himlen efter ljusstyrkeförändringar hos hundratusentals stjärnor. När en exoplanet passerar mellan sin moderstärna och oss skymmer den bort en liten del av ljuset, vilket kan upptäckas av NGTS.Teleskopen är specialiserade på att leta efter superjordar, det vill säga exoplaneter som är mer massiva än jorden men lättare än isjättar som Neptunus i vårt solsystem. NGTS arbetar tillsammans med ESO-teleskop, till exempel de som syns i bakgrunden: Very Large Telescope (VLT), som på bilden använder sina adaptiva optiklasrar, och VISTA (Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy) på bergstoppen till höger. När NGTS upptäcker en ny exoplanetkandidat kan uppföljningsobservationer göras med ESO-instrument som HARPS på ESO:s La Sillaobservatorium ...

1 augusti 2022: Denna vecka visar vi spiralgalaxen NGC 4043, också känd som Messier 61, som är en av de större medlemmarna i Virgohopen. Det är en galax med ovanlig intensiv stjärnbildning, en så kallad “starburstgalax”, varför den har använts av astronomer för att förbättra förståelsen av stjärnornas födelseprocess. Stjärnor bildas när kalla gasmoln kollapsar. Den energirika strålningen från nybildade stjärnor hettar upp och joniserar den omgivande gasen och får den att sända ut ljus. I denna bild ses den lysande gasen som en virvel av guld – det direkta beviset på att stjärnor föds. Bilden har skapats genom att kombinera observationer i flera våglängder med MUSE-instrumentet (Multi-Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile. Moln av joniserat syre, väte och svavel visas i blå, gröna respektive röda färger. Observationerna gjordes inom ramen för PHANGS-projektet (Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS) vars syfte är att avbilda närbelägna galaxer ...

25 juli 2022: Det senaste bidraget till La Sillaobservatoriet blickar här upp mot himlen: BlackGEM, ett nätverk med optiska teleskop för att detektera gammablixtars källor i synligt ljus. BIlden togs innan den tredje kupolen hade installerats på pelaren längst till höger. BlackGEM kommer att söka efter universums mest energirika händelser, som kolliderande svarta hål och neutronstjärnor, i samarbete med observatorier som EGO-Virgo och LIGO. Sådana explosioner orsakar gravitationsvågor, vågor i rumtiden som Virgo och LIGO kan identifiera. BlackGEM söker då efter en kortvarig ljusblixt i synligt ljus, som uppträder eller försvinner inom loppet av en natt. Efter BlackGEMs identifikation av den optiska källan till gammablixten kan större teleskop som ESO:s Very Large Telescope (VLT) gör djupa uppföljande observationer för att ge astronomerna detaljerad informaton om några av universums mest välbevarade hemligheter. Ovanför BlackGEM ses Vintergatsbandet med mängder av stjärnor, mörka stoftmoln och färggranna gasmoln. Det diffusa röd- och grönaktiga ljuset närmare horisonten är ...

18 juli 2022: 3,6-metersteleskopet på La Sillaobservatoriet är i sanning en gammal godbit. Den började samla stjärnljus redan 1976 och är därmed ett av de äldsta ESO-teleskopen som fortfarande är i drift. Dessutom har 3,6:an kontinuerligt uppgraderats med den senaste tekniken. Denna veckas bild visar en fisheyevy av teleskopets skyddande kupol med stjärnor som roterar runt den södra himmelspolen ovanför. 3,6-metersteleskopet ryms i den större kupolen till vänster i bild, och används numera för att leta efter planeter kring andra stjärnor. Sedan 2008 har teleskopet varit utrustat med HARPS-instrumentet (High Accuracy Radial Velocity Planet Searcher) och sedan i juni i år även med NIRPS-instrumentet (Near InfraRed Planet Searcher). 3,6-meterteleskopet, HARPS och NIRPS utgör ett världens mest framgångsrika trio för att göra spännande upptäckter av avlägsna världar. Den mindre kupolen till höger rymde till 1998 CAT-teleskopet (Coudé Auxiliary Telescope). Ett av CAT:s mål var att bestämma åldrar för Vintergatans stjärnor, en av de mer ...

11 juli 2022: Detta foto visar en lugn och stilla natt över ESO:s Paranalobservatorium i Chiles Atacamaöken. Det mest iögonenfallande objektet är den rödaktiga planeten Mars till vänster i bild. I siluett mot himlen ses ESO:s Very Large Telescope (VLT) på bergstoppen till höger. Kupolerna till de fyra 8,2 meter stora huvudteleskopen kan ses, liksom det mindre VLT Survey Telescope längst till höger. Visste du att landskapet kring Paranalobservatoriet är märkligt likt det på Mars? Det är en så bra Marsanalog att det Europeiska rymdorganet (ESA) ibland testar prototyper till Marsbilar i denna miljö.

4 juli 2022: Meteorsvärmen Eta Aquariderna som är aktiv i början av maj har här fångats av astrofotografen Petr Horalek. Bilden togs nära san Pedro de Atacama, en chilensk stad omkring 50 km från Chajnantorobservatoriet, där APEX och ALMA är belägna, två astronomiska anläggningar som delägs av ESO. De ljusstarka Eta Aquaridmeteorerna är rester av Halleys komet, men detr finns många fler astronomiska fenomen att se i denna bild. Det ljusstarka objektet nära horisonten i nedre delen av bilden är Venus, med ett flertal andra planeter i konjunktion ovanför. Rakt över Venus ses Jupiter, sedan Mars och Saturnus. Konjunktioner av detta dramatiska slag är sällsynta och det kan gå tiotals år emellan dem. Planeterna är belägna i det diffusa zodiakalskenet som sträcker sig från horisonten upp mot Vintergatans ljusstarka centrum. Zodiakalskenet ses ofta från riktigt mörka platser som ESO:s observatorier. Det ses innan soluppgången eller efter solnedgången och orsakas av solljus som sprids ...

27 juni 2022: Located on the outskirts of the Chilean Atacama Desert, 600 km north of Santiago and at an altitude of 2400 metres, this seemingly tiny village in the middle of a desert is in fact ESO’s first observatory, the La Silla Observatory. The many astronomical facilities hosted at La Silla include ESO’s 3.6-metre telescope and ESO’s New Technology Telescope (NTT), as well as several national telescopes, such as ExTrA or the Danish 1.54-metre telescope. The 3.6-metre telescope started operations in 1977. It is home to the High Accuracy Radial velocity Planet Searcher (HARPS), a powerful exoplanet hunter that discovered Proxima b — an Earth-mass rocky planet orbiting our closest neighbouring star after the Sun. Inaugurated in 1989, the NTT constituted a major milestone in the field of active optics, a technique that adjusts the shape of a telescope’s mirror against distortions caused by the weight of the mirror itself. Using technology ...

20 juni 2022: Du kanske undrar var den här bilden är tagen – kanske i en teknisk verkstad eller på en byggarbetsplats? BIlden är faktiskt tagen inuti en av kupolerna på ESO:s Very Large Telescope (VLT) Den visar de vindskyddspaneler, vardera cirka en halvmeter hög, som är kritiska för att VLT ska kunna ta superskarpa bilder av himlen. Kupolen skyddar teleskopet från elementen: vind, regn och stoft. Men så stora strukturer kan skapa egna problem för astronomerna, till exempel genom att orsaka turbulens som gör bilderna av stjärnorna suddiga. Formen på kupolerna testades utförligt i vindtunnlar för att de skulle ge minsta möjliga turbulens. Byggnaden kan automatiskt justera temperaturen och luftflödet runt teleskopet vilket ger ytterligare hjälp att kontrollera turbulensen. De silverfärgade vindskyddspanelerna bakom astronomerna på bilden öppnas och stängs horisontellt när teleskopet rör sig uppåt och nedåt och blockerar på så sätt kupolspaltens nedre del. Det ger ett jämnt luftflöde runt teleskopet ...

13 juni 2022: Denna veckas bild visar en solnedgång över ESO:s Paranalobservatorium där Very Large Telescope (VLT) är beläget. Två av VLT:s fyra hjälpteleskop avtecknar sig mot den vackert färgade himlen. När de arbetar tillsammans bildar de en större enhet som benämns Very Large Telescope Interferometer (VLTI). VLTI kombinerar ljuset från upp till fyra teleskop som antingen är hjälpteleskopen eller de fyra större huvudteleskopen, vardera med 8,2 meters spegel. Ett system med speglar i tunnlar under marken riktar ljusstrålarna mot VLTI Lab, ett laboratorium där ljuset kombineras med en teknik som kallas interferometri. Denna gör det möjligt för astronomerna att studera universum med skarpare blick eftersom de sammankopplade teleskopet bilar ett mycket större “virtuellt” teleskop lika stort som avståndet mellan de ingående teleskopen. För närvarande är det största avståndet 140 meter. VLTI firade nyligen sin 20-årsdag. Med sin exceptionellt höga upplösning kan den till exempel se detaljer på stjärnytor och följa stjärnor kring ...

6 juni 2022: Galaxen NGC 1087 liknar med sina armar en ringlande orm. Denna spiralgalax på 80 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Valfisken har här förevigats genom en kombination av bilder tagna i olika våglängder eller färger. Men ingen fara, denna galax kommer inte att bita dig! De hotande röda färgerna härrör från kall gas i molekylmoln i galaxens spiralarmar, det råmaterial som stjärnor bildas av. Astronomerna avbildade dessa moln med det chilebaserade Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är en partner. De blåaktiga regionerna i bakgrunden avslöjar äldre, redan bildade, stjärnor, avbildade med MUSE-instrumentet (Multi-Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT), också baserat i Chile. Bilderna togs inom ramen för PHANGS-projektet (Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS) som använder ett flertal teleskop för att göra högupplösta observationer av närbelägna galaxer i många våglängder. Målet för projektet är att bättre förstå hur omgivningen påverkar vilka processer som sätter ...

30 maj 2022: Denna veckas bild visar fyra energirika laserstrålar som lämnar huvudteleskop nummer 4 (UT4), som bär namnet Yepun, vid ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chiles Atacamaöken. De utgör VLT:s “4 Laser Guide Star Facility” som gör det möjligt för astronomerna att extremt skarpa bilder av universum med en teknik kallad adaptiv optik. Med hjälp av adaptiv optik kan man korrigera för störande atmosfärisk turbulens som gör att stjärnorna blinkar och blir suddiga. Det görs genom att formen på en deformerbar spegel justeras upp till 1000 gånger per sekund baserat på den observerade turbulensen, som mäts genom att observera en ljus stjärna i samma synfält som objektet. Om det inte finns någon lämplig stjärna till hands kan en artificiell stjärna skapas med hjälp av laserstrålar. Lasrarna i denna bild har en mycket specifik gulorange färg vid en våglängd av 589 nm, som skapar en stjärnlik ljuspunkt när lasrarna exciterar natriumatomer på ...

23 maj 2022: Denna veckas bild visar en kanske något illavarslande måne under den totala månförmörkelsen den 15 maj 2022, som sågs från ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Under en total månförmörkelse hamnar jorden mitt emellan solen och månen och kastar därför sin skugga på månens yta. Den röda färgen orsakas av solljus som sprids i jordens atmosfär. Solljus med alla regnbågens färger passerar genom atmosfären. Den röda delen av ljuset passerar ganska obehindrat igenom, medan det blå ljuset sprids bort genom så kallad Rayleighspridning. Det röda ljuset som når månen ger upphov till den totala månförmörkelsens karaktäristiska färg. Bilden togs under totaliteten när månen varr helt inne i jordens kärnskugga. Den togs med ett amatörteleskop med smeknamnet “UT5”, med hänvisning till dess enormt mycket större kusiner på Paranal: de fyra 8-metersteleskopen i ESO:s Very Large Telescope. Den kan vara intressant att känna till att astronomer tar spektra av totala månförmörkelser för att undersöka ...

16 maj 2022: Den 12 maj 2022 släppte det internationella forskarlaget från Event Horizon Telescope Collaboration den första bilden på det supermassiva svarta hålet i Vintergatans centrum. Detta svarta hål, med beteckningen Sagittarius A* eller Sgr A*, ligger på 27 000 ljusårs avstånd, och har en “skugga” som är bara 52 mikrobågsekunder på himlen. Denna vinkel motsvarar den skenbara storleken av en munk på månens yta sedd från jorden! Skuggan är en bild av det svarta hålets händelsehorisont, kraftigt förvrängd av det enorma gravitationsfältet kring det svarta hålet. Ett så litet objekt är inte synligt ens med de största individuella teleskopen. Event Horizon Telescope kombinerar data från många radioteleskop spridda över hela världen, inklusive ALMA och APEX som delägs av ESO. Genom att använda en teknik som kallas interferometri skapas på så sätt ett enormt virtuellt teleskop av jordens storlek. Forskarna rekonstruerar sedan den bild som visas i dag från datan med hjälp ...