Veckans bild 2013

13 maj 2013

Vintergatan lyser över ett snötäckt La Silla

I Atacamaöknens utkanter, långt från norra Chiles ljusförorenade städer, är himlen kolmörk efter solnedgången. Det är just sådana mörka himlar som gör astronomiska observationer möjliga. Här, 2400 meter över havet, ger de klara skyarna över ESO:s La Silla-observatorium tillgång till en otrolig natthimmel. Men trots den högt belägna och torra platsen, långt från annan bebyggelse, kommer man ändå inte undan vintervädret. Till och med här kan snö täcka bergstoppen och teleskopens kupoler.

Över detta vinterlandskap från La Silla lyser Vintergatsbandet som ett brett stjärnstänk över himlen. Under den, från vänster till höger, kan man se ESO:s 3,6-metersteleskop, det 3,58-metersteleskopet NTT (New Technology Telescope), ESO:s 1-meters Schmidtteleskop, samt MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop - här med snö kvar på kupolen. Bredvid 3,6-metersteleskopet syns även kupolen för det nedlagda teleskopet CAT (Coudé Auxiliary Telescope) som numera finns i Sverige vid Lunds observatorium. Mellan CAT och NTT finns observatoriets vattentankar.

Snö över La Silla är kanske inte det man väntar sig, men ESO:s högt belägna observatorier kan uppleva faktiskt både höga och låga temperaturer, och ibland också hårda förhållanden, under hela året. 

Fotografiet togs av José Francisco Salgado, en av ESO:s fotoambassadörer.


6 maj 2013

Lore rullar på

I den här bilden ser vi en av ALMA:s två speciallastbilar, Lore. Den bär på en av de 7-meters antennerna som ingår i ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array). Lore och hennes tvillingbror Otto är två knallgula transportfordon med 28 hjul var som är specialbyggda för att flytta runt ALMA:s antenner uppe på Chajnantorplatån, 5000 meter över havet. Tack vare dem kan teleskopets uppställning av antenner ändras för att kunna genomföra de bästa observationer för ett vetenskapligt mål på himlen. Bilarna flyttar även antenner från Chajnantor ner till ALMA:s driftcentrum, som ligger på lägre höjd, när de behöver underhåll.

ALMA har en huvuduppställning på femtio antenner med diameter 12 meter. Utöver den finns även en uppställning på tolv 7-metersantenner och fyra 12-metersantenner som kallas Atacama Compact Array (ACA). Här bär Lore på en av ACA:s mindre, 7-metersantenner. Huvuduppställningens 12-metersantenner kan inte placeras närmare än 15 meter från varandra, annars skulle de riskera att slå in i varann. Den minsta avstånd mellan antenner begränsar den största formerna hos fenomen på himlen som de kan detektera. Det betyder att huvuduppställningen inte kan observera de mest utsträckta delarna av stora objekt som till exempel Vintergatans stora molekylmoln eller de närmaste galaxerna. ACA är konstruerad för att kunna hjälpa ALMA med att observera dessa stora himlakroppar. Dess 7-metersantenner kan placeras nära varandra, vilket gör att de kan mäta upp stora former i rymden som huvuduppställningen inte kan se.

De dramatiskt taggiga isformationer i bildens förgrund kallas penitentes (det spanska ordet betyder botgörare). Det är ett underligt naturfenomen som uppstår vid hög höjd, oftast bara 4000 meter eller mer över havet. De är tunna klingor av hårdnad snö eller is som pekar mot solen. De kan vara allt från ett par centimeter till flera meter höga.

ALMA är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Ostasien i samverkan med Chile. Bygget och driften av ALMA leds för Europas del av ESO, för Nordamerika av National Radio Astronomy Observatory (NRAO), som drivs av Associated Universities, Inc. (AUI), och för Ostasien av Nationella astronomiska observatoriet i Japan (NAOJ). Joint ALMA Observatory (JAO) ger gemensam ledning och gemensam organisation för bygget, driftsättning och drift av ALMA.


29 april 2013

Wings for Science flög över ALMA

I denna vackra bild, tagen i december 2012 ser vi antennerna som utgör ALMA, världens största astronomiprojekt. Teleskopet ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) ligger på Chajnantorplatån i de chilenska Anderna. De stora antennerna är 12 meter i diameter. De mindre antenner, 12 antenner på 7 meter, står i en klunga i bildens mitt och utgör ALMA Compact Array (ACA). När teleskopet är färdigbyggt kommer uppställningen att bestå av hela 66 antenner.

ESO har påbörjat ett utåtriktat partnerskap med projektet ORA Wings for Science, en ideell organisation som stöttar offentligt finansierad forskning från luften som en del av en årslång resa världen runt. De två medlemmarna i Wings for Sciences besättning, Clémentine Bacri och  Adrien Normier, flyger en specialbyggt miljövänlig ultralight [2] med syfte att hjälpa forskare från luften - med allt från luftprover till arkeologi, biologisk mångfald och terräingmodellering i 3-d.

Under flygningarna görs korta filmer och otroliga bilder som sedan används inom utbildning och för att främja forskning i området där de gjorts. Världsomflygningen började i juni 2012 och avslutas i juni 2013 men landning under Paris Air Show.

Noter

[1] ALMA är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Ostasien i samverkan med Chile. Bygget och driften av ALMA leds för Europas del av ESO, för Nordamerika av National Radio Astronomy Observatory (NRAO), som drivs av Associated Universities, Inc. (AUI), och för Ostasien av Nationella astronomiska observatoriet i Japan (NAOJ). Joint ALMA Observatory (JAO) ger gemensam ledning och gemensam organisation för bygget, driftsättning och drift av ALMA.

[2] Ultralight-flygplanet är det av NASA prisbelönta Pipistrel Virus SW 80 som går på bara 7 liter bränsle på 100 kilometer — mindre än de flesta bilar.


22 april 2013

Silver och blått på Paranal

Det är en dag som var som helst i världen skulle räknas som en fin, solklar dag. Men just här är det ovanligt molnigt. På Paranalobservatoriet i Atacamaöknen, en av världens torraste platserna, är det ovanligt att se moln på himlen. För många av de astronomer och tekniker som besöker platsen är detta en av de märkligaste aspekterna med att arbeta i Atacamaöknen. Denna oemotståndliga 360-graders panoramabild, som togs av Dirk Essl, uppdragstagare åt ESO, i en serie av 15 exponeringar, fångar en av de sällsynta dagarna då molnen svävar över Paranal. Ett par sköra cirrusmoln syns ovanför teleskophöljen till VLT (Very Large Telescope). Sådana moln bildas på hög höjd och består av mycket små ispartiklar.

Mindre än 10 millimeter av regn faller på Paranalobservatoriet varje är. Det är bara en av skälen till att detta 2600 meter höga berg valdes som plats för ESO:s jätteteleskop VLT. I panoramabilden syns VLT:s fyra enhetsteleskop samt i runda kupoler dess fyra mindre hjälpteleskop - en i förgrunden och tre längre bort. Spåren på marken finns för att hjälpteleskopen ska kunna flyttas till olika positioner.

Dirk skickade in bilden till Flickr-gruppen Your ESO Pictures. De bästa foton från gruppen väljs regelbundet ut för att vara med i vår populära serie Veckans bild, eller i vårt galleri.

Länkar


8 april 2013

Ett gnistrande band av stjärnor - den södra Vintergatan från La Silla

Denna panoramabild, tagen av Alexandre Santerne, visar upp vår hemgalax som den ser ut inifrån. Sedd härifrån, en kall vinternatt med snö på marken på ESO:s La Silla-observatorium i Chile, ser Vintergatans skiva ut som ett gnistrande band av stjärnor som sträcker sig över himlen. Panoramabildens vida vinkel vrider Vintergatan till en båge. 

ESO:s 3,6-metersteleskop tittar upp över kullen till vänster i bilden. I teleskopet finns bland annat världens främsta exoplaneter-jägare, HARPS (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher). Längst till höger syns det schweiziska 1,2-meters Leonhard Euler-teleskopet, som byggdes och drivs av Genèveobservatoriet.

La Silla är ett utmärkt ställe om man vill observera natthimlen i allmänhet och Vintergatan i synnerhet. För det första ligger det på det södra halvklotet, varifrån man får en bättre vy över galaxens stjärnrika mitt. Dessutom ligger det långt ifrån både ljus- och miljöföroreningar. Här på 2400 meter över havet är nätterna mörka och atmosfären klar.

Alexandre skickade in detta foto till Flickr-gruppen Your ESO pictures. Vi kollar den här Flickr-gruppen regelbundet och de bästa bilderna väljs ut till vår populära serie Veckans bild eller till vårt galleri. Sedan han skickade in sin bild har Alexandre också blivit en av ESO:s fotoambassadörer.


1 april 2013

Stjärnor kretsar över Paranalobservatoriets Residencia

Det här är en vackert stjärnfylld och dynamisk bild av himlavalvet på södra stjärnhimlen som den ser ut över forskarhotellet Residencia vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Bilden är tagen av ESO:s fotoambassadör Farid Char.

För att skapa stjärnvirvlarna i bilden exponerade Farid i 30 minuter, och under tiden avslöjades jordens rotation av stjärnornas synbara rörelser. I mitten finns den till synes orörliga celesta sydpolen. Till vänster och upptill i bilden uppenbarar sig Vintergatans granngalaxer, de Magellanska molnen, som större suddiga fläckar.

Under de cirklande stjärnorna ligger en mörk kupol som utgör en del av taket till Residencia-byggnaden. Detta unika halvnedgrävda hus har används sedan 2002 av forskare och ingenjörer som arbetar på observatoriet. Under dagen släpper den 35-meter breda kupolen in naturligt dagsljus in i huset. 

Här på observatoriet, 2600 meter över havet på ett berg i den karga Atacamaöknen, betalar man ett pris för de utsökta astronomiska förhållanden. Människor får möta både intensivt solljus på dagen och mycket låg luftfuktighet, och på grund av den höga höjden tappar man lätt andan. I Residenciet kan man återhämta sig och återfukta sig efter ett långt arbetspass på bergstoppen tack vare en konstgjord oas med en liten trädgård, en simbassäng som återfuktar luften, samt en lounge, matsal och andra möjligheter till avkoppling. På hotellet finns plats för över 100 personer.

Länkar


25 mars 2013

Den förlorade galaxen

I denna bild framträder galaxen NGC 4535 i stjärnbilden Jungfrun mot en vacker bakgrund av andra mer avlägsna galaxer. Galaxens runda uppsyn avslöjar att vi ser den nästan rakt ovanifrån. I dess mitt bildar galaxens stjärnor en tydlig stav, med mörka stoftstråk som vänder tvärt där staven slutar. Ett stort antal heta unga stjärnor gör att spiralarmarna lyser med en blåaktig färg. I mitten ligger galaxens bula; här är färgen snarare gul, tack vare äldre och svalare stjärnor.

Bilden togs i synligt ljus med instrumentet FORS1 på ESO:s 8,2-metersteleskop VLT (Very Large Telescope). Galaxen, som också går att se med mindre amatörteleskop, observerades först av William Herschel år 1785. Genom ett amatörteleskop ser NGC 4535 dimmig och spöklik ut. Därför fick den på 1950-talet smeknamnet "The Lost Galaxy" (den borttappade galaxen) av den framstående amatörastronomen Leland S. Copeland.

NGC 4535 är en av de största galaxerna i Virgohopen, en tung samling av så många som 2000 galaxer som ligger 50 miljoner ljusår bort. Virgohopen är faktiskt inte mycket större än den Lokala gruppen, galaxhopen där Vintergatan ingår. Ändå är den hem till nästan femtio gånger fler galaxer.


11 mars 2013

Kometer och stjärnfall dansar över Paranal

Den här imponerande bilden togs av Gabriel Brammer, en av ESO:s fotoambassadörer. Den visar himlen efter solnedgången vid Paranalobservatoriet - och två kometer som just nu stryker över den södra stjärnhimlen. Nära horisonten till höger i bilden syns den ljusare av de två, komet C/2011 L4 (PAN-STARRS), som har en svans som lyser mest tack vare stoft och damm som reflekterar solens ljus. I bildens mitt, strax ovanför Paranalbergets sluttningar kan man urskilja det grönaktiga koma - gashöljet runt kometkärnan - hos kometen C/2012 F6 (Lemmon). Den har också en något ljussvagare svans. Den gröna färgen uppstår på grund av att gasen i kometens koma joniseras av solljuset. Man skulle nästan kunna tro att en tredje komet är synlig i bilden. Det ljusstarka objektet som svischar förbi mellan kometerna Lemmon och Pan-STARRS är istället ett stjärnfall: ett gruskorn som råkar ha brunnit upp i atmosfären vid precis rätt plats och vid rätt tidpunkt.


« Förra 1 | 2  
Visar 21-28 av 28
Bookmark and Share

Se även