Veckans bild 2014

16 juni 2014

Vägen till framtiden

På denna nya bild syns hur det går med bygget av vägen, plattformen och servicediket på bergtoppen Cerro Armazones – platsen för framtidens E-ELT (European Extremely Large Telescope). Nedan till vänster syns baslägret, och den nya vägen går i en båge längst ner på berget.

Bygget inför E-ELT startades mars 2014 av det chilenska företaget ICAFAL Ingeniería y Construcción S.A. då de började bygga en väg mot bergets topp. Vägbygget vätas ta 16 månader att göra klart. Vägen, som gör bergstoppen tillgängligt för bygget av det jättelika teleskopet, kommer att vara 11 meter bred med ett 7-meter brett asfalterat körfält.

Det var Sebastián Rivera Aguila, som arbetar vid byggfirman, som fångade bilden torsdagen den 12 juni 2014 från ett kommersiellt flygplan. 

– Att jobba i öknen är ett riktigt tufft arbete, men jag är riktigt stolt och mycket glad att kunna vara en del av det här mycket viktiga projektet. Tack till ICAFAL och ESO för chansen att vara med när historia skapas, säger han.

Torsdagen den 19 juni spränger ICFAL området på bergstoppen Cerro Armazones för att lossa omkring 5000 ton sten. Detta som en del av en större process som går ut på att jämna bergets topp så att det finns plats för det 39-metersteleskopet och de andra byggnader som ingår i det nya observatoriet. Denna milstolpe mot bygget av E-ELT firas med en ceremoni vid Paranalobservatoriet 20 kilometer bort från sprängningen. Händelsen sänds live på nätet. Webbsändningen på Livestream börjar 16:30 UTC fram till 18:30 UTC (18:30-20:30 CEST; med reservation för att tider kan komma att ändras). På Twitter kan du följa uppdateringar från @ESO med hashtaggen #EELTblast och ställa frågor (på engelska). Vi gör vårt bästa att svara i realtid. 


7 april 2014

Kosmiskt eldklot faller över ALMA

Denna bild, som är tagen under en timelapse-serie av bilder på ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) är ännu ett dramatiskt fotografi från ESO:s Ultra HD Expedition. ALMA, som ligger 5000 meter över havet på den öde bergsplatån Chajnantor i de chilenska Anderna, är det andra målet för ESO:s fyra fotoambassadörer [1] på deras 17-dagars resa. Amabassadörerna har försetts med toppmodern ultra-HD-utrustning för att bäst fånga just sådana här mäktiga bilder [2] [3].

I bilden syns några av de 66 högprecisionsantenner som utgör ALMA, paraboler riktade mot skyn. Härifrån studerar de den interstellära rymdens kalla moln och tittar långt in i det förflutna, mot våra kosmiska ursprung.

Det spektakulära, intensiva och färgsprakande spjutet av ljus som skär genom himlen över ALMA-antennerna är ett stjärnfall. En meteor blixtrar i nyanser av smaragdgrönt, gult och karmosinrött medan den intar jordens atmosfär och färdas snabbt och eldigt tvärsöver himlen. Det snabba eldklotet är i själva verket en liten sten från den interplanetära rymden. Medan den växelverkar med atmosfären förångas dess ytlager och lämnar en lysande svans bakom sig. Efter bara några sekunder försvinner spåren, men här fångas de med en knapptryckning.

I mitten av bilden lyser Spica, den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Jungfrun, och vår grannplanet Mars som kosmiska vittnen till det häftiga ljusfenomenet.

Ultra HD Expedition började i Santiago den 25 mars 2014. Denna bild togs under teamets åttonde natt på Chajnantorplatån. För närvarande befinner de sig vid ESO:s första anläggning i Chile, La Silla-observatoriet, och imorgon början den långa hemfärden. Snart kommer gratis Ultra-HD-material från resan att finnas online; ESO bjuder på spektakulära bilder och sekvenser för att göra vårt universum ännu mer påtaglig och nära. Den här bilden togs av ESO:s fotoambassadör och timelapse-filmare Christoph Malin.

Notes

[1] Teamet består av ESO:s filmare Herbert Zodet samt tre av ESO:s fotoambassadörer: Yuri Beletsky, Christoph Malin och Babak Tafreshi. Information om expeditionens teknikpartners hittar du här.

[2] I utrustningen ingår bland annat Vixen Optics Polarie Star Tracker, Canon® EOS-1D C-kamera, Stage One Dolly och eMotimo TB3 kamerarobot med 3-axlars rörelsekontroll, Angelbird SSD2go, LRTimelapse-mjukvara, Peli™ Cases, 4K PC-datorer från Magic Multimedia, Novoflex QuadroPod system, Intecro-batterier och mjukvara från Granite Bay.

[3] Teknikpartners är bland andra Canon, Kids of All Ages, Novoflex, Angelbird, Sharp, Vixen, eMotimo, Peli, Magic Multi Media, LRTimelapse, Intecro och Granite Bay Software.


17 mars 2014

Mjölkig båge över Paranal

Ännu en stjärnklar natt vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile och ännu ett tillfälle att luta sig tillbaka och ta in åsynen av vår galax, Vintergatan. Många av oss som bor i trånga, ljusförorenade städer får inte längre se den i sådan här detalj.

Den fantastiska synen vet vi nu är vår hemgalax. I Norden trodde man att det ljusa bandet på vinterhimlen var markerade bron till Valhall och det fick namnet Vintergatan. Även i antika Grekland tänkte man att detta var gudarnas verk. I deras legender var det disiga bandet bröstmjölken från Hera, fru till Zeus, och det är också de gamla grekerna som vi har att tacka för namnet Milky Way, som det heter på engelska. Roten till det namnet är det hellenistiska uttrycket Γαλαξίας κύκλος, som uttalas galaxias kyklos, mjölkig cirkel, och ger det moderna namnet på engelska och flera andra språk.

Den här bilden togs av ESO:s fotoambassadör Gabriel Brammer. Till höger i bilden betraktar en astronom på besök vid Paranal den imponerande utsikten.


3 mars 2014

ALMA-personal räddar övergivet vikunjakid

Högt upp på Chajnantorplatån i de chilenska Anderna ligger Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), ett observatorium som omges av stora torra vidder. I det karga området finns, märkligt nog, också ett antal olika vilda djur, som då och då dyker upp nära observatoriet. Längre söderut ligger ESO:s La Silla-observatorium, som nyligen haft besök av pampasräv (potw1406a) och vilda hästar (potw1344a).

Den senaste gulliga besökaren vid ALMA är det här vikunjakidet som hittades av ALMA-personal den 16 februari 2014. Kidet var bara några veckor gammalt och alldeles utmattat efter att ha jagats av rävar tills den inte längre kunde hitta sin hjord.

Efter några misslyckade försök att lämna tillbaka kidet till sin hjord överförde personalen det till ett räddningscenter för vilda djur vid Universitetet i Antofagasta, där det nu behandlas så att det till sist ska kunna släppas ut på Andernas högplatå om cirka ett år.


17 februari 2014

VLT fångar Gaia på sin väg mot en miljard stjärnor

De här nya bilderna från ESO:s kartläggningsteleskop VST visar ESA:s rymdfarkost Gaia på plats omkring 1,5 miljoner kilometer bortom jordens bana.

Satelliten, som sändes upp på morgonen den 18 december 2013, har till uppgift att under de närmaste fem åren bygga upp en 3D-karta över vår galax. Ända sedan tidens början har det varit ett av mänsklighetens stora mål att kartlägga himlen, och Gaia kommer att ta vår förståelse av vårt närområde i rymden till en helt ny nivå. Den kommer att mäta positioner för och rörelserna hos cirka en miljard stjärnor i vår galax med mycket stor noggrannhet. Syftet: att undersöka Vintergatans sammansättning, hur den bildats och utvecklas.

Dessa nya observationer är ett resultat av ett tätt samarbete mellan ESA och ESO med syfte att bevaka satelliten från marken. När det gäller att mäta stjärnors positioner är Gaia det mest noggranna instrument som någonsin byggts, men för att dess observationer ska vara till nytta måste man veta exakt var teleskopet befinner sig i universum. Det enda sättet att med hög precision veta satellitens position och hastighet med hög precision är att observera den på daglig basis från jordskorpan. Till detta används flera teleskop, bland dem ESO:s VST, i en observationskampanj som går under namnet GBOT (Ground-Based Optical Tracking).

VST är ett toppmodernt 2,6-metersteleskop som är utrustat med 268-megapixlars monsterkameran OmegaCAM, som har ett synfält fyra gånger större än fullmånen. VST tog dessa bilder med OmegaCAM den 23 januari 2014, med ungefär 6,5 minuter mellan exponeringarna. Gaia syns tydligt som en liten prick som rör sig mot stjärnorna i bakgrunden. Dess plats är markerad med en röd ring. I dessa bilder är satelliten ungefär en miljon gånger ljussvagare än vad man kan se med blotta ögat. 

Gaia avbildades redan i december 2013, strax efter uppsändningen, och blev ett av de närmaste objekten som observerats av VST. Den dök upp precis där den förväntades vara, som det anstår ett framgångsrikt samarbete mellan astronomi från marken och från rymden!


10 februari 2014

Den fantastiska räven

Livet klänger sig fast till och med i den beboeliga världens gränstrakter. Här, i utkanterna av den heta, torra Atacamaöknen, har denna tåliga pampasräv precis vaknat och sträcker lojt på sig. Rävar som denna är oftast nattaktiva, och gör det bästa av de låga temperaturerna som kommer som respit från den heta chilenska solen.

I bakgrund syns andra tecken på liv. Den vita kupolen är hem till det schweiziska 1,2-meters Leonhard Euler-teleskopet, som skyddas av ett yttre hölje mot den karga omgivningen. När himlen mörknar vid ESO:s La Silla-observatorium vaknar ännu en känd nattaktiv art, astronomen, sträcker på sig och gör sig redo att bevaka natthimlen med hjälp av surrande och virrande teknik.

Denna bild togs av ESO:s fotoambassadör Malte Tewes, som skickade in den till gruppen Your ESO Pictures på Flickr. Gruppen bevakas regelbundet och de bästa foton får plats bland våra populära Veckans bilder eller i vårt galleri.


20 januari 2014

Rosettas komet

ESA:s rymdsond Rosetta vaknar idag efter 31 månaders dvala i rymden. Nu närmar den sig äntligen kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko (även känd som 67P/C-G).

Denna bild visar ESO:s Very Large Telescopes (VLT) nyaste observationer av den fyra kilometer stora kometen. Kometen observerades den 5 oktober 2013 då den var omkring 500 miljoner kilometer bort – innan den passerade bakom solen och kom utom sikte från jordens perspektiv.

För att skapa bilden gjordes en lång serie av observationer som sedan behandlades för att visa upp kometen utan bakgrundsstjärnor (till vänster) och bakgrundsstjärnorna med kometens spår markerat (till höger). När den här ses mot en bakgrund av de otaliga stjärnorna i riktning mot Vintergatans mitt var kometen ännu så långt ifrån solen att dess kärna inte släppte ifrån sig gas och stoft. Därför ser den bara ut som en prick. Allt eftersom den närmar sig solen och dess yta värms upp kommer kometens is att sublimera och stoft och damm dras ut från kometen så att en svans bildas. 

Denna observation är inledningen på ett tätt samarbete mellan ESA och ESO för att bevaka kometen från marken under Rosettas möte med 67P/C-G senare i år. Rosetta, som sändes upp 2004, ska undersöka kometens yta och släpper dessutom ner en landare på 67P/CG för att se hur ytan ser ut [1].

Kometens bana tar den ett varv runt solen var 6,5:e år. För tillfället ligger den ut mot Jupiters omloppsbana. Närmast solen – ungefär mellan jordens och Mars banor – kommer den i augusti 2015. Då den här bilden tycks visa att kometen ännu inte är aktiv kommer forskare vara mycket intresserade av att kolla in den igen i februari då den åter blir synlig för VLT och då dessutom ligger mycket närmare solen.

Under tiden har observationerna från oktober kunnat användas för att bekräfta kometens bana inför den omfattande manövern som Rosetta ska göra i maj för att säkra att den kan möta upp kometen och gå in i omloppsbana runt 67P/C-G i augusti. Vidare beräkningar kommer att göras när Rosettas egna kameror får syn på kometen.

Not

[1] Sedan den sändes upp har Rosetta gjort fem varv runt solen för att kunna öka sin hastighet och rikta in sig mot slutmålet. För projektets kallaste fas, då Rosetta fått hålla till bortom Jupiters bana, fick sonden gå i djuprymds-ide. Tack vare att 67P/C-G har en relativt stabil och välkänd bana kunde beräkningarna för Rosettas färdväg göras långt före dess uppsändning, och dess läge långt ifrån solen gör att den dessutom är ett säkert mål.

Länkar


  1  
Visar 1-7 av 7
Bookmark and Share

Se även