eso1014sv — Bildrelease

Mörker och ljus: en okänd nebulosas dubbla ansikte

31 mars 2010

Idag släpper ESO en bild av den relativt okända nebulosan Gum 19. Sedd i infrarött ljus ser den mörk ut på ena sidan, men ljus ut på den andra. I nebulosans ena halva lyses het vätgas upp av den blåa superjättestjärnan V391 Velorum; i den andra pågår stjärnbildning inuti ett band av dels lysande, dels mörka moln som bildar en rand till vänster om stjärnan i bilden. Många millennier in i framtiden kommer dessa nyfödda stjärnor sannolikt, och tillsammans med V391:s frånfälle som supernova, att förändra Gum 19:s janusansikte för alltid.

Gum 19 ligger i Seglets stjärnbild (Vela på latin), cirka 22 000 ljusår från jorden. Namnet kommer från en artikel från 1955 i vilken den australiensiske astrofysikern Colin S. Gum presenterade den första viktiga kartläggningen av så kallade H II-regioner (uttalas H-två-regioner) på den södra stjärnhimlen. Beteckningen avser moln av joniserad vätgas, det vill säga gas där atomerna tillförts tillräckligt med energi för att tappa sina elektroner. Sådana områden avger ljus vid vissa specifika våglängder (eller färger) som ger dessa moln deras karaktäristiska sken. Precis som jordens moln, ändras dessutom H II-regionernas utseende med tiden, även om det sker från tidsålder till tidsålder snarare än från minut till minut. Idag har Gum 19 ett utseende, som med sitt smala, nästan lodräta ljusa band som skär rakt genom nebulosan, för tankarna till de ”revor i tiden” som brukar figurerar i science fiction-filmer. Studerar du på bilden ser du kanske istället en randig skalar eller en pil med mörk spets.

Den nya och associationsrika bilden av Gum 19 fångades med instrumentet SOFI, vilket är avsett för infrarött ljus och som finns monterat på ESO:s teleskop NTT (New Technology Telescope) vid La Silla-observatoriet i Chile. SOFI är en förkortning för ”Son of ISAAC” där ’fadern’ är instrumentet ISAAC som finns vid ESO:s observatorium VLT (Very Large Telescope) vid Paranal norr om La Silla. Genom att observera i infrarött kan astronomer se igenom åtminstone delar av stoftet i nebulosan.

Kraftkällan bakom Gum 19:s ljus är en superhet jättestjärna med namn V391 Velorum. Den lyser starkast i hett blått ljus – V391 Velorum kan ståta med en yttemperatur på omkring 30 000 grader Celsius. Denna tunga stjärna är dock opålitlig till sin natur och kategoriseras följaktligen som en variabelstjärna. Stjärnans ljusstyrka kan ändras kraftigt och plötsligt som ett resultat av att den till exempel kastar av sig materia som i sin tur påverkar Gum 19-nebulosans sammansättning och dess ljus.

Mäktiga stjärnor som V391 Velorum brinner inte länge. Efter en relativt kort livslängd på cirka 10 miljoner år exploderar dessa bjässar i supernovaexplosioner. När det händer kan dessa stjärnors ljusstyrka tillfälligt mäta sig med en hel galax, samtidigt som de blästrar den omkringliggande rymden med upphettad materia. En sådan händelse kan radikalt ändra både färg och form hos den omgivande nebulosan. Kanske Gum 19 inte ens går att känna igen efter V391 Velorums död.

Inom den närmaste omgivningen runt denna nyckfulla superjätte fortsätter trots allt nya stjärnor att växa fram. H II-regioner som denna pekar nämligen ut områden där stjärnbildning pågår och där stora mängder gas och stoft har börjat störta samman under sin egen tyngd. Inom några miljoner år – ett ögonblick kosmiskt sett – kommer dessa krympande anhopningar av materia till slut nå den höga tätheten i mitten som krävs för att kärnfusion ska kunna starta. Så småningom kommer även energiutflödet och stjärnvindarna från dessa nyfödda stjärnor att stöpa om gaslandskapet i Gum 19.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 14 länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av kraftfulla markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra viktiga vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal driver ESO Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO är den europeiska partnern i ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och det största astronomiska projekt som finns. ESO planerar för närvarande för ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Kontakter

Robert Cumming
Kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Tel: 070 49 33 114
E-post: robert@astro.su.se

Henri Boffin
ESO ePOD
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6222
Mobil: +49 174 515 43 24
E-post: hboffin@eso.org

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1014, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.
Bookmark and Share

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1014sv
Namn:Gum 19
Facility:New Technology Telescope, Very Large Telescope

Bilder

Star-forming region Gum 19
Star-forming region Gum 19
text på engelska
Around Gum 19
Around Gum 19
text på engelska

Videor

Zoom-in onto Gum 19
Zoom-in onto Gum 19
text på engelska

Se även