eso1107sv — Bildrelease

En skiva av stoft och stjärnor: galaxen NGC 247

2 mars 2011

Den här bilden av NGC 247 avslöjar fina detaljer i denna nästan kantställda spiralgalax samt dess lika detaljrika bakgrund. Bilden togs med WFI-kameran på 2,2-meter MPG/ESO-teleskopet vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile. Galaxens avstånd har tidigare överskattats, och enligt astronomer är förklaringen dess extrema lutning sett från jorden.

Spiralgaxen NGC 246 är en av de spiralgalaxer som ligger närmst oss på den södra stjärnhimlen. I denna nya bild från WFI-kameran på 2,2-meter MPG/ESO-teleskopet i Chile kan man särskilja ett stort antal av de stjärnor som utgör galaxen Dessutom kan man se många glödande, rosa moln av vätgas som indikerar områden där nya stjärnor just nu bildas i de lösa och nästan ovårdade spiralarmarna.

NGC 247 är medlem i Sculptor-gruppen, en samling galaxer som är förknippade med Sculptor-galaxen, NGC 253 (som kan ses i eso0902 och eso1025) i stjärnbilden Bildhuggaren. Gruppen är den samling av galaxer som ligger närmst vår egen Lokala grupp av galaxer, där Vintergatan ingår. Närmaste, alltså, men att sätta rätt siffra på sådana astronomiska avstånd är faktiskt en svår uppgift.

För att mäta avståndet från jorden till en närliggande galax måste astronomer förlita sig på en typ av variabelstjärna som kallas cepheider och som astronomer använder som avståndsmarkör. Cepheider är mycket ljusstarka stjärnor vars ljusstyrka variererar enligt ett regelbundet mönster. Tiden som det tar för stjärnan att ljusna och blekna kan stoppas in i en enkel matematisk formel som ger dess egentliga ljusstyrka. När man sedan jämför med ljusstyrkan som mäts upp på jorden får man ut avståndet. Metoden är dock inte pålitligt i alla lägen; astronomer misstänker att förhållandet mellan cepheidernas perioder och deras ljusstyrka beror på vilka ämnen stjärnan innehåller.

Ytterligare ett problem drabbar avståndsberäkningen. Under dess resa till jorden absorberas ljuset från en cepheidstjärna delvis av stoft, vilket gör att stjärnan verkar lite ljussvagare och ser därmed  ut att vara längre bort än den egentligen är. Detta är i synnerhet ett problem i fallet NGC 247 på grund av dess lutning, då siktlinjen mot cepheiderna i galaxen passerar rakt igenom galaxens stoftrika skiva.

Nu håller ett team av astronomer på att utreda de faktorer som påverkar den kosmiska måttstocken inom ramarna för en studie som kallas Araucaria-projektet [1]. Forskarlaget har redan rapporterat att NGC 247 ligger nästan en miljon ljusår närmare Vintergatan än vad som tidigare trotts. Det uppmätta avståndet har minskat till drygt 11 miljoner ljusår.

Utöver själva galaxen visar den nya bilden ett antal andra galaxer som lyser långt bortom NGC 247. I bildens övre högre hörn syns tre framträdande spiraler i en rad; ännu längre ut och långt bakom dem kan man skönja många fler galaxer. Vissa av dem skiner rakt igenom NGC 247:s skiva.

Denna färgbild skapades av ett stort antal monokromexponeringar som togs genom blåa, gulgröna och röda filter under loppet av många år. Dessutom har exponeringar tillagts som togs genom ett filter som släpper endast igenom glöden från vätgas, och dessa är färgade röda i bilden. De totala exponeringstiderna var 20 timmar, 19 timmar, 25 minuter respektive 35 minuter.

Noter

[1] Araucaria-projektet är ett samarbete mellan astronomer och forskningsinstitut i Chile, USA och Europas. ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) har bidragit data till projektet.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming, kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Onsala rymdobservatorium
Sverige
Tel: +46 31 772 5500
Mobil: +46 704933114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
E-post: rhook@eso.org

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1107, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.
Bookmark and Share

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1107sv
Namn:NGC 247
Typ:• Local Universe : Galaxy : Type : Spiral
Facility:MPG/ESO 2.2-metre telescope
Science data:2009ApJ...700.1141G

Bilder

Wide Field Imager view of the spiral galaxy NGC 247
Wide Field Imager view of the spiral galaxy NGC 247
text på engelska
NGC 247 in the constellation of Cetus
NGC 247 in the constellation of Cetus
text på engelska
Wide-field view of the sky around NGC 247
Wide-field view of the sky around NGC 247
text på engelska

Videor

Zooming in on the spiral galaxy NGC 247
Zooming in on the spiral galaxy NGC 247
text på engelska
Panning across the spiral galaxy NGC 247
Panning across the spiral galaxy NGC 247
text på engelska

Se även