eso1412sv — Bildrelease

Slumpen skapar en diamantring på himlen

9 april 2014

Astronomer har med hjälp av ESO:s Very Large Telescope i Chile fångat en fängslande bild på den planetariska nebulosan PN A66 33, oftast kallad Abell 33. Den vackra blå bubblan bildades när en åldrad stjärna ömsade sina yttersta lager, och ligger av en tillfällighet i samma siktlinje som en stjärna i förgrunden. Den nästan cirkulära formen gör att den påminner om en förlovningsring prydd med en gnistrande diamant – en riktig kosmisk pärla.

De flesta stjärnor med en massa i samma storleksordning som solens kommer att sluta sina liv som vita dvärgar – små, täta och varma himlakroppar som långsamt svalnar av under miljardtals år. Innan en sådan stjärna når denna slutgiltiga del av sitt liv kastar den ut sin atmosfär i rymden och bildar en planetarisk nebulosa – ett färgglatt lysande moln av gas som omger den lilla ljusstarka stjärnresten.

Den här bilden, som har tagits med ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) visar den anmärkningsvärt runda planetariska nebulosan Abell 33, som ligger ungefär 2500 ljusår från jorden. Det är mycket ovanligt att sådana objekt är alldeles runda. Oftast rubbas symmetrin och den planetariska nebulosan får istället en oregelbunden form [1].

Den anmärkningsvärt ljusstarka stjärnan som visar sig längs nebulosans kant skapar den vackra illusionen av en gnistrande diamantring i den här VLT-bilden. Det är en ren tillfällighet att den ligger där. Stjärnan, som heter HD 83535, är nämligen belägen framför nebulosan, ungefär halvvägs mellan jorden och Abell 33, på precis rätt ställe för att få till den sköna bilden.

Det som finns kvar av Abell 33:s ursprungsstjärna är på väg att bli en vit dvärg. Den kan ses strax intill mitten av nebulosans mitt som en pytteliten vit prick. Den lyser fortfarande starkt – starkare än vår egen sol – och dess ultravioletta strålning får bubblan av utslungad atmosfär att glöda [2].

Abell 33 är ett av 86 objekt som astronomen George Abell tog med i sin Abell-katalog över planetariska nebulosor från 1966. Abell spanade också över himlen efter galaxhopar, och sammanställde Abellkatalogen som listar mer än 4000 sådana galaxfamiljer på både norra och södra stjärnhimlen.

Den här bilden använder data från VLT-instrumentet FORS (FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph). Den har insamlats som en del av ESO:s projekt Cosmic Gems [3].

Noter

[1] Exempel på störningskällor kan vara sättet som stjärnan roterar på eller om stjärnan är en del av ett dubbel- eller multipelstjärnesystem.

[2] I den här väldigt skarpa bilden uppträder stjärnan som dubbel. Om detta är en äkta dubbelstjärna eller bara råkar ligga i samma siktlinje vet man inte.

[3] ESO:s ”Cosmic Gems”-projekt (namnet motsvarar “Kosmiska pärlor” på svenska) syftar till att producera bilder av intressanta, spännande eller vackra objekt med ESO:s teleskop för undervisning och för att väcka allmänhetens intresse. Projektet använder observationstid som annars skulle ha gått till spillo eftersom väderförhållandena ansetts vara för dåliga för vetenskapliga observationer. All insamlad data kan också vara användbar för vetenskapliga syften, och görs därför även tillgänglig för professionella astronomer genom ESO:s vetenskapliga arkiv.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming
Onsala rymdobservatorium
Göteborg, Sverige
Tel: 0317725500
Mobil: 070 493 3114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1412, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1412sv
Namn:pn a66 33
Typ:• Milky Way : Nebula : Type : Planetary
Facility:Very Large Telescope

Bilder

Den planetariska nebulosan Abell 33 fångad av ESO:s Very Large Telescope
Den planetariska nebulosan Abell 33 fångad av ESO:s Very Large Telescope
Den planetariska nebulosan Abell 33 i stjärnbilden Vattenormen
Den planetariska nebulosan Abell 33 i stjärnbilden Vattenormen
Vidvinkelbild av himlen omkring Abell 33
Vidvinkelbild av himlen omkring Abell 33

Videor

Inzoomning mot den planetariska nebulosan Abell 33
Inzoomning mot den planetariska nebulosan Abell 33
Panorering över den planetariska nebulosan Abell 33
Panorering över den planetariska nebulosan Abell 33

Se även