eso1723sv — Pressmeddelande (forskning)

Tre kullar med stjärnor

27 juli 2017

De yngsta stjärnorna i den berömda Orionnebulosan kan delas upp i tre olika populationer. Den oväntade upptäckten, som astronomer har gjort med hjälp av ESO:s kartläggningsteleskop VST (VLT Survey Telescope), ger nya insikter i hur stjärnhopar bildas. Stjärnorna i hopen tycks ha bildats i olika etapper – och varje fas är mycket snabbare än forskare hade räknat med.

Den spektakulära Orionnebulosan, tillsammans med hopen av unga stjärnor som ingår i den, har fångats i en vacker och detaljrik ny bild av OmegaCAM – den optiska vidvinkelkameran på ESO:s VLT Survey Telescope (VST). Här, cirka 1350 ljusår från jorden utgör nebulosan en av de närmast belägna stjärnfabriker, där både tunga och lätta stjärnor bildas [1].

Men detta är mer än bara en vacker bild. Ett forskarlag som leds av Giacomo Beccari, astronom vid ESO, har använt mätningarna bakom bilden för att mäta upp ljusstyrkan och färgerna hos alla stjärnorna i Orionnebulosans stjärnhop. Med hjälp av mätningarna kunde astronomer sedan uppskatta stjärnornas massor och åldrar. Till deras förvåning fann de att stjärnorna bestod av tre olika grupper, med till synes olika åldrar.

– När vi såg våra data för första gången inträffade ett av de där wow-ögonblicken som en astronom bara upplever en eller två gånger i sin livstid. Den otroliga kvaliten på bilderna från OmegaCAM avslöjade utan tvivel att vi såg tre olika populationer av stjärnor i de centrala delarna av Orion, säger Beccari, förstaförfattare till artikeln där forskningsresultaten läggs fram.

Monika Petr-Gotzens, astronom vid ESO i Garching, Tyskland, är medförfattare till artikeln.

– Det är mycket tydligt. Vad vi bevittnar är att stjärnorna i en stjärnhop inte bildades alldeles samtidigt. Detta kan betyda att vi behöver ändra vår uppfattning om hur stjärnor bildas i stjärnhopar, säger hon.

Astronomer övervägde en annan möjlig förklaring. De olika färgerna hos några av stjärnorna berodde kanske på att de egentligen är dubbelstjärnor, vilket skulle kunna få stjärnorna att se både mer ljusstarka och rödare ut än de egentligen är. Men denna idé skulle innebära att dubbelstjärnorna skulle vara mycket ovanliga, med egenskaper som inte tidigare har setts på annat håll. Mätningar av stjärnornas övriga egenskaper, som till exempel deras hastighet och spektrum, indikerar också att de måste ha olika åldrar [2].

– Vi kan inte formellt motbevisa möjligheten än att dessa stjärnor är dubbelstjärnor. Ändå verkar det vara mycket mer naturligt att anta att det vi ser är tre generationer av stjärnor som bildats i följd inom mindre än tre miljoner år, avslutar Beccari.

De nya resultaten tyder starkt på att nya stjärnor i Orionnebulosan bildas i olika kullar, och att processen sker mycket snabbare än vad forskare tidigare trott.

 

Noter

[1] Orionnebulosan har studerats av många av ESO:s teleskop. Bilder har tagits i synligt ljus av MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop (eso1103) och i infrarött ljus av VISTA (eso1701) och av kameran HAWK-IVery Large Telescope (eso1625).

[2] Forskargruppen upptäckte dessutom att stjärnorna från de tre olika generationerna roterar olika fort. De yngsta stjärnorna snurrar snabbast,medan de äldsta är långsammare. Detta pekar på ett scenario där stjärnorna skulle ha bildats i tät följd inom loppet av cirka tre miljoner år.

Mer information

Forskningsresultaten presenteras i en artikel med titeln “A Tale of Three Cities: OmegaCAM discovers multiple sequences in the color­ magnitude diagram of the Orion Nebula Cluster” av G. Beccari m. fl. som publiceras i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Forskarlaget består av G. Beccari, M.G. Petr-Gotzens och H.M.J. Boffin (ESO, Garching bei München, Tyskland), M. Romaniello (ESO; Excellence Cluster Universe, Garching bei München, Tyskland), D. Fedele (INAF-Osservatorio Astrofisico di Arcetri, Florens, Italien), G. Carraro (Dipartimento di Fisica e Astronomia Galileo Galilei, Padova, Italien), G. De Marchi (Science Support Office, European Space Research and Technology Centre (ESA/ESTEC), Nederländerna), W.J. de Wit (ESO, Santiago, Chile), J.E. Drew (School of Physics, University of Hertfordshire, Storbritannien), V.M. Kalari (Departamento de Astronomía, Universidad de Chile, Santiago, Chile), C.F. Manara (ESA/ESTEC), E.L. Martin (Centro de Astrobiologia (CSIC-INTA), Madrid, Spanien), S. Mieske (ESO, Chile), N. Panagia (Space Telescope Science Institute, USA); L. Testi (ESO, Garching); J.S. Vink (Armagh Observatory, Storbritannien); J.R. Walsh (ESO, Garching); och N.J. Wright (School of Physics, University of Hertfordshire; Astrophysics Group, Keele University, Storbritannien).

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming, kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Onsala rymdobservatorium
Onsala, Sverige
Tel: 031 772 5500
Mobil: 070 493 3114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Giacomo Beccari
ESO
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6195
E-post: gbeccari@eso.org

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1723, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1723sv
Namn:Orion Nebula
Typ:Milky Way : Nebula : Appearance : Emission : H II Region
Facility:VLT Survey Telescope
Instruments:OmegaCAM
Science data:2017A&A...604A..22B

Bilder

Orionnebulosan och dess stjärnhop enligt VST
Orionnebulosan och dess stjärnhop enligt VST
Juvelen i Orions svärd
Juvelen i Orions svärd
The Orion Nebula showing three populations of young stars
The Orion Nebula showing three populations of young stars
text på engelska

Videor

ESOcast 118 Light: A Tale of Three Stellar Cities (4K UHD)
ESOcast 118 Light: A Tale of Three Stellar Cities (4K UHD)
text på engelska
Zooming in on the Orion Nebula
Zooming in on the Orion Nebula
text på engelska
Panning across the Orion Nebula
Panning across the Orion Nebula
text på engelska

Se även