eso1520sv — Bildrelease

Medusas rysliga skönhet

20 maj 2015

Astronomer har använt ESO:s Very Large Telescope i Chile för att fånga den mest detaljerade bilden någonsin av Medusanebulosan. Då stjärnan i hjärtat av den här nebulosan en gång pensionerades kastade den ut sina yttre lager i rymden och bildade detta färgglada moln. Bilden förebådar det slutliga öde för vår sol: den kommer också att bli ett objekt av detta slag.

Denna vackra planetariska nebulosa har fått sitt namn efter en fasansfull varelse från grekisk mytologi – gorgonen Medusa. Den är också känd under namnet Sharpless 2-274 och ligger i stjärnbilden Tvillingen. Medusanebulosan sträcker sig drygt fyra ljusår över himlen och ligger omkring 1500 ljusår bort. Trots sin storlek är den ytterst svag och svår att observera.

Medusa var en otäck varelse med ormar istället för hår. Dessa ormar representeras av de ormlika filamenten i nebulosan som består av glödande gas. Det röda ljuset från väte och det svagare gröna ljuset från syrgas sträcker sig långt bortom denna ram, och liknar formen av en båge eller månskära. I den här perioden av stjärnors utveckling kastar de ut material med ojämna mellanrum, vilket kan resultera i fascinerade strukturer inuti den planetariska nebulosan.

Under flera tiotusentals år omringas stjärnorna i mitten av planetariska nebulosor av dessa färgglada moln av gas [1]. Under ytterligare några tusen år skringas gasen långsamt och försvinner i omgivningen. Detta är den slutgiltiga fasen i omvandlingen av stjärnor såsom solen innan de avslutar sina aktiva liv som en vit dvärg. Den planetariska nebulosafasen i en stjärnas liv utgör bara en liten del av dessa totala livscykel - precis som tiden det tar ett litet barn att blåsa en såpbubblor och se dom driva bort bara utgör ett kort ögonblick i en människas fullständig liv.

Intensiv ultraviolett strålning från de väldigt heta stjärnorna i kärnan av nebulosan gör att atomerna i den utåtgående gasen förlorar sina elektroner, och lämnar kvar en joniserad gas. Den karaktäristiska färgen hos denna lysande gas kan användas för att identifiera objekt. I synnerhet används närvaron av den gröna glöden från dubbelt joniserat syre ([O III]) som ett verktyg för att upptäcka planetariska nebulosor. Genom att använda rätt filter kan astronomer isolera ljuset från den glödande gasen och gör så att den svaga nebulosan framträder mer tydligt mot den mörka bakgrunden.

När den gröna [O III]-strålningen från nebulosor upptäcktes för första gången trodde astronomer att de upptäckt ett nytt grundämne som de gav namnet nebulium. De insåg senare att det bara var strålning vid en ovanlig våglängd [2] från en joniserad form av det välkända grundämnet syre.

Nebulosan kallas också Abell 21 (mer formellt PN A66 21), efter den amerikanska astronomen George O. Abell som år 1955 upptäckte objektet. Under en tid debatterade vetenskapsmän om molnet kunde vara resten av en supernovaexplosion. Dock så kunde forskare under 1970-talet mäta upp rörelserna och andra egenskaper hos materialet i molnet och tydligt identifiera den som en planetarisk nebulosa [3].

Denna bild använder mätdata från instrumentet FORS (FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph) som sitter på VLT och ingår i ESO:s Cosmic Gems-program [4].

Noter

[1] Tvärtemot vad man skulle kunna tro är Medusanebulosans centrala stjärna inte den ljusa stjärnan i mitten av bilden – den är en stjärna i förgrunden med namnet TYC 776-1339-1. Medusas centrala stjärna är en ljussvagare, blåaktig stjärna som ligger något utanför nebulosans båge och i den högra delen av bilden.

[2] Denna typ av strålning är sällsynt och utgör en så kallad förbjuden linje som skapas tack vare övergångar som är förbjudna enligt kvanturvalsregler, men som kan ändå förekomma med en låg sannolikhet. Beteckningen [O III] betyder att ljuset kommer från en förbjuden (hakparenteser) övergång från dubbelt joniserat (III delen av namnet) syre (O).

[3] Hastigheten med vilket molnet utvidgas fann man vara drygt 50 kilometer i sekunden - mycket lägre än vad man förväntar sig från en supernovarest.

[4] ESO:s ”Cosmic Gems”-program (namnet motsvarar “Kosmiska pärlor” på svenska) syftar till att producera astronomiska bilder för undervisning och för att väcka allmänhetens intresse. I detta program används observationstid som annars gått till spillo eftersom väderförhållandena ansetts vara för dåliga för vetenskapliga observationer. Istället tar man bilder på intressanta, spännande eller visuellt tilltalande objekt. Data görs även tillgängligt för professionella astronomer genom ESO:s vetenskapliga arkiv.


 

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming, kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Onsala rymdobservatorium
Sverige
Tel: 0317725500
Mobil: 070 493 3114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1520 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1520sv
Namn:Medusa Nebula, Sh 2-274
Typ:Milky Way : Nebula : Type : Planetary
Facility:Very Large Telescope
Instruments:FORS2

Bilder

Medusanebulosan enligt ESO:s VLT
Medusanebulosan enligt ESO:s VLT
Medusanebulosan i stjärnbilden Tvillingarna
Medusanebulosan i stjärnbilden Tvillingarna
Vidvinkelvy av himlen runt Medusanebulosan
Vidvinkelvy av himlen runt Medusanebulosan

Videor

Zooma in mot Medusanebulosan
Zooma in mot Medusanebulosan
Närbildspanorering över Medusanebulosan
Närbildspanorering över Medusanebulosan

Se även