Fullmånen stiger upp

Den höga höjden och torra luften över Chajnantorplatån ger Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), som drivs av ESO och dess internationella partners, ett optimalt fönster ut mot det kalla mörka universat. I denna mäktiga veckans bild känns den böljande, rostfärgade och karga platån mer ut som ett landskap på en annan planet än vår egen jord.

Men tack och lov tar en gammal kär vän oss tillbaka till vårt eget kosmiska hem – fullmånen som stiger upp över horisonten vid solnedgången. Under månens omlopp kring jorden går den upp och ned vid olika tidpunkter, och under loppet av ett år går den upp och ned i olika riktningar på horisonten. När den står lågt med landskapet som fond ser den ofta större ut än vanligt, men detta är bara en välkänd optisk illusion.

Månen är en unik himlakropp i solsystemet som den största naturliga satelliten till någon planet, hela 25 procent av jordens storlek. Månen har därför lite extra stor påverkan på jorden, till exempel genom att stabilisera säsongerna, klimatet och skapa tidvatteneffekter – saker som kan ha hjälpt livet på jorden att slå rot. Månen är verkligen ett mirakel att beundra.