eso1321sv — Bildrelease

Orions okända glödande band

15 maj 2013

I den här dramatiska bilden ser kosmiska stoftmoln i stjärnbilden Orion ut att bilda ett glödande band i himlen. Den brandgula färgen representerar det svaga ljuset från små, kalla stoftkorn i rymden mellan stjärnorna. Ljuset har alldeles för lång våglängd för att våra ögon skulle kunna se det men har här avbildats av teleskopet APEX (Atacama Pathfinder Experiment) i Chile, som drivs av ESO.

Molnen mellan stjärnorna, som består av gas, stoft och damm, innehåller råmaterialet ur vilket stjärnor bildas. Men de små stoftkornen blockerar ljuset inifrån molen och gör att vi inte kan se vad som händer där inne eller vad som ligger bakom, vilket gör det svårt att observera processerna som pågår då stjärnor bildas. Så är det i alla fall om vi observerar bara synligt ljus.

Därför måste astronomer använda instrument som kan se ljus med andra våglängder. Ljus med våglängd strax under millimetern (så kallat submillimeterljus) blockeras inte av stoftkornen, som lyser själva tack vare att deras temperatur är några tiotal grader över den absoluta nollpunkten [1]. APEX-teleskopet, som ligger 5000 meter över havet på Chajnantorplatån i de chilenska Anderna, är med sin kamera LABOCA det perfekta instrumentet för att observera kalla stoftkorn.

Denna spektakulära bild visar en del av ett större komplex av moln som kallas för Stora molekylmolnet i Orion. Det är en riktig smältdegel med nebulosor, heta unga stjärnor och kalla stoftmoln, som är hundratals ljusår tvärsöver och ligger ungefär 1350 ljusår från oss. Glöden av submillimeterljus har sitt ursprung i kalla stoftmoln visas här med orange färg, ovanpå en bild av området taget i synligt ljus.

Det större ljusa molnet i den övre högra delen av bilden är den välkända Orionnebulosan, som också kallas Messier 42. Den kan ses med blotta ögat som den något suddiga mittersta “stjärnan” i Orions svärd. Orionnebulosan, som är den ljusstarkaste delen av en gigantisk stjärnbarnkammare, är det närmaste ställe i rymden där nya tunga stjärnor just nu håller på att bildas.

Stoftmolen bildar vackra stråk, sjok och bubblor som är resultat av många olika processer, bland dem moln som störtar samman under sin egen tyngd och påverkan från stjärnvindar. Dessa vindar, som utgörs av gas som strömmar ut från stjärnornas atmosfärer, är tillräckligt kraftfulla för att stöpa om de omgivande molnen och skapa de former som vi ser i bilden.

Genom att använda denna bild och andra från APEX, tillsammans med bilder från ESA:s Herschelteleskop, har astronomer kunnat leta efter protostjärnor i Orion. Dessa är stjärnor som är i en tidig fas i sin utveckling. Hittills har man hittat 15 sådana objekt som lyser mycket starkare vid långa våglängder än vid korta. Dessa nyfunna och ovanliga himlakroppar är antagligen bland de yngsta protostjärnor som hittills har upptäckts. Astronomer kommer därmed ett steg närmare ögonblicket då en stjärna föds. 

Noter

[1] Varmare objekt sänder ut det mesta av sin strålning vid kortare våglängder; svalare objekt strålar istället vid längre våglängder. Som ett exempel lyser väldigt heta stjärnor med blå färg (de har temperaturer omkring 20 000 Kelvin) och svalare stjärnor (med temperaturer omkring 3000 Kelvin) ser röda ut. Ett stoftmoln, däremot, med en temperatur på ungefär 10 Kelvin, sänder ut mest strålning vid mycket längre våglängder - omkring 0,3 millimeter - där APEX och LABOCA är som mest känsliga. 

Mer information

Forskningen om protostjärnor i det här området beskrivs i artikeln “A Herschel and APEX Census of the Reddest Sources in Orion: Searching for the Youngest Protostars” av A. Stutz m. fl., i tidskriften Astrophysical Journal.

Observationerna med APEX som användes för den här bilden leddes av Thomas Stanke (ESO), Tom Megeath (Toledouniversitetet, USA) och Amelia Stutz (Max Planck-institutet för astronomi, Heidelberg, Tyskland). APEX är ett samarbetsprojekt mellan Max-Planckinstitutet för radioastronomi (MPIfR), Onsala rymdobservatorium och ESO. Teleskopet drivs av ESO.

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming, kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Onsala rymdobservatorium
Sverige
Tel: 0317725500
Mobil: 070 493 3114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Amelia Stutz
Max Planck Institute for Astronomy
Heidelberg, Germany
Tel: +49 6221 528 412
E-post: stutz@mpia.de

Thomas Stanke
ESO
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6116
E-post: tstanke@eso.org

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1321, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1321sv
Namn:Orion Molecular Cloud
Typ:• Milky Way : Nebula : Appearance : Dark
Facility:Atacama Pathfinder Experiment
Science data:2013ApJ...767...36S

Bilder

APEX bild av stjärnbildning i Orionnebulosan
APEX bild av stjärnbildning i Orionnebulosan
Karta över stjärnbilden Orion och området som visas i en ny bild från APEX
Karta över stjärnbilden Orion och området som visas i en ny bild från APEX
Vidvinkelbild av området omkring NGC 1999 i Orion
Vidvinkelbild av området omkring NGC 1999 i Orion

Videor

Zooma in mot APEX bild av delar av Orionnebulosan
Zooma in mot APEX bild av delar av Orionnebulosan
En närmare titt på APEX bild av delar av Orionnebulosan
En närmare titt på APEX bild av delar av Orionnebulosan

Se även