Pressmeddelande

Astronomer överraskas av chockvåg runt en död stjärna

12 januari 2026, Skurup

Under rätt förutsättningar kan gas och stoft som flödar utåt från stjärnor kollidera med omgivningen och skapa chockvågor. Nu har astronomer med hjälp av Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) avbildat en vacker chockvåg runt en liten död stjärna – en oväntad och svårförklarad upptäckt. Enligt dagens kunskap borde stjärnan RXJ0528+2838 inte kunna omges av en struktur av detta slag. Upptäckten är lika märklig som fantastisk och sätter vår förståelse av döda stjärnors samverkan med sin omgivning på prov.

"Vi fann något som aldrig tidigare har setts, och dessutom helt oväntat", säger Simone Scaringi, docent vid Durham University i Storbritannien och medförfattare till den artikel som publicerades i dag i Nature Astronomy. "Våra observationer avslöjar ett kraftfullt utflöde som, enligt vår nuvarande förståelse, inte borde finnas där", säger Krystian Ilkiewicz, postdoktor vid Nicolaus Copernicus Astronomiska Center i Warszawa, Polen, och en studiens medförfattare. Utflöde är den astronomiska term som beskriver material som kastas ut från en himlakropp.

 

Stjärnan RXJ0528+2838 ligger 730 ljusår bort och rör sig likt solen och andra stjärnor runt Vintergatans centrum. Under denna rörelse samverkar den med interstellär gas i rymden mellan stjärnorna. Detta skapar en typ av chockvåg som kallas bogchock, "en krökt båge av materia, liknande den vattenvåg som formas framför ett skepp", förklarar Noel Castro Segura, forskare vid University of Warwick i Storbritannien och medförfattare till artikeln. Dessa bogchockvågor skapas vanligtvis av material som strömmar utåt från stjärnan, men i fallet med RXJ0528+2838 kan ingen av de kända mekanismerna helt förklara observationerna.

 

RXJ0528+2838 är en vit dvärg – den överblivna kärnan av en döende lågmassiv stjärna – och med en solliknande följeslagare i omloppsbana. I dubbelsystem av detta slag överförs materia från följeslagaren till den vita dvärgen och bildar i vanliga fall en skiva runt den. Skivan förser den vita dvärgen med materia och en del av denna kastas ut i rymden, vilket skapar kraftfulla utflöden. Men RXJ0528+2838 visar inga tecken på någon skiva, vilket gör ursprunget till utflödet och nebulosan runt stjärnan till ett mysterium.

 

"Insikten att ett förmodat inaktivt och skivlöst system skulle kunna skapa en spektakulär nebulosa av detta slag var ett sällsynta 'wow'-ögonblick", säger Scaringi.

 

Forskarna upptäckte den märkliga nebulositeten runt RXJ0528+2838 på bilder tagna med Isaac Newton-teleskopet i Spanien. Dess ovanliga form föranledde ytterligare detaljobservationer med MUSE-instrumentet på ESO:s VLT. "Observationer med ESO:s MUSE-instrument gjorde det möjligt för oss att kartlägga bågchocken i detalj och analysera dess sammansättning. Detta var avgörande för att bekräfta att strukturen verkligen härstammar från det binära systemet och inte tillhör en orelaterad nebulosa eller ett interstellärt stoftmoln", förklarar Ilkiewicz.

 

Formen och storleken på bågchocken indikerar att det kraftiga utflödet från den vita dvärgen har pågått i minst 1000 år. Astronomerna vet inte exakt hur en död stjärna utan skiva kan driva ett så långvarigt utflöde – men de har en gissning.

 

Den vita dvärgen är känd för sitt starka magnetfält, vilket bekräftas med MUSE-data. Detta fält kanaliserar materian från kompanjonstjärnan direkt till den vita dvärgen, utan att bilda en skiva runt den. ”Våra fynd visar att även utan en skiva kan dessa system driva kraftfulla utflöden, vilket avslöjar en mekanism vi ännu inte förstår. Denna upptäckt utmanar standardbilden av hur materia rör sig och samverkar i extrema dubbelstjärnesystem av detta slag”, förklarar Ilkiewicz.

 

Resultaten antyder en dold energikälla, möjligen i form av ett starkt magnetfält, men denna ”mystiska motor”, som Scaringi uttrycker det, behöver fortfarande undersökas. Enligt observationerna är det nuvarande magnetfältet bara tillräckligt starkt för att driva en chockvåg som i några hundra år, vilket endast delvis förkalrar vad astronomerna ser.

 

För att bättre förstå egenskaperna hos skivlösa utflöden av detta slag utflöden många fler dubbelstjärnesystem studeras. ESOs kommande Extremely Large Telescope (ELT) kommer att hjälpa astronomer att "kartlägga fler system som detta, och även svagare, och utforska liknande system i detalj, vilket i slutändan bidrar till ny kunskap om den mystiska och ännu oförklarade energikällan" förutsäger Scaringi.

Mer information

Forskningsresultaten presenteras i en artikel med titeln "A persistent bow shock in a discless magnetised accreting white dwarf" i tidskriften Nature Astronomy (doi: 10.1038/s41550-025-02748-8). 

 

Forskargruppen består av Krystian Ilkiewicz (Nicolaus Copernicus Astronomiska Centrum, Polska vetenskapsakademin, Warszawa, Polen och Centrum för extragalaktisk astronomi, Institutionen för fysik, Durham University, Durham, Storbritannien [CEA Durham]), Simone Scaringi (CEA Durham och INAF-Osservatorio Astronomico di Capodimonte, Neapel, Italien [Capodimonte]), Domitilla de Martino (Capodimonte), Christian Knigge (Institutionen för fysik och astronomi, University of Southampton, Southampton, Storbritannien), Sara E. Motta (Istituto Nazionale di Astrofisica, Osservatorio Astronomico di Brera, Merate, Italien och University of Oxford, Institutionen för fysik, Oxford, Storbritannien [Oxford]), Nanda Rea (Institute of Space Sciences (ICE, CSIC), Barcelona, ​​Spanien och Institut d’Estudis Espacials de Catalunya (IEEC), Castelldefels, Spanien), David Buckley (Sydafrikanska astronomiska observatoriet, Sydafrika [SAAO] och Institutionen för astronomi och IDIA, Kapstadens universitet, Rondebosh, Sydafrika [Kapstaden] och Institutionen för fysik, University of the Free State, Bloemfontein, Sydafrika), Noel Castro Segura (Fysiska institutionen, Warwicks universitet, Coventry, Storbritannien), Paul J. Groot (SAAO och Kapstaden och Institutionen för astrofysik/IMAPP, Radboud universitet, Nijmegen, Nederländerna), Anna F. McLeod (CEA Durham och Institute for Computational Cosmology, Institutionen för fysik, University of Durham, Durham, Storbritannien), Luke T. Parker (Oxford) samt Martina Veresvarska (CEA Durham).

 

Europeiska sydobservatoriet (ESO) möjliggör för astronomer världen över att utforska universums mysterier. Vi designar, konstruerar och driver markbaserade observatorier av yppersta världsklass – som astronomer använder för att besvara spännande och utmanande frågor och för att sprida astronomisk kunskap – och driver internationella samarbeten inom astronomin. ESO startade som en mellanstatlig organisation 1962 och har i dag 16 medlemsländer (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike), tillsammans med Chile som värdland och Australien som en strategisk partner. ESO:s högkvarter och besökscenter med planetarium, ESO Supernova, ligger nära München i Tyskland, medan teleskopen är placerade i Atacamaöknen i Chile, en unik plats för astronomiska observationer. ESO driver tre observatorier i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope och Very Large Telescope Interferometer, liksom kartläggningsteleskop som VISTA. Vid Paranal kommer även ESO att placera och driva Cherenkov Telescope Array South, världens största och känsligaste gammastrålningsteleskop. Tillsammans med internationella partners driver ESO anläggningen ALMA på Chajnantorplatån som observerar himlen i millimeter- och submillimetervåglängder. Vid Cerro Armazones, nära Paranal, bygger vi för närvarande ESO:s Extremely Large Telescope, ”världens största öga mot himlen”. Från kontoret i Santiago, Chile, stödjer vi verksamheten i landet och samverkar med det chilenska samhället och våra samarbetspartners.

Länkar

• Forskningsartikel
• Foton på VLT 
• Läs mer om ESO:s Extremely Large Telescope på vår dedikerade webbplats och i vårt pressmaterial 
• För journalister: Prenumerera på pressmeddelanden under embargo på svenska  
• För astronomer: Berätta om din forskning! 
• Ny ESO-studie bekräftar allvarlig påverkan på natthimlen från planerat industriellt projekt nära Paranal

Kontakter

Krystian Iłkiewicz
Nicolaus Copernicus Astronomical Center
Warsaw, Poland
Tel: +48 223296134
E-post: ilkiewicz@camk.edu.pl

Simone Scaringi
Centre for Extragalactic Astronomy, Department of Physics, Durham University
Durham, UK
Mobil: +44 7737 980235
E-post: simone.scaringi@durham.ac.uk

Noel Castro Segura
Department of Physics, University of Warwick
Coventry, UK
Tel: +44 7859 761377
E-post: noel.castro-segura@warwick.ac.uk

Bárbara Ferreira
ESO Media Manager
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6670
Mobil: +49 151 241 664 00
E-post: press@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso2601 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.