Pressmeddelande

Ljussvagaste planeten som någonsin avbildats från jorden funnen efter tio års kurragömmalek

15 juli 2026, Skurup

En forskargrupp har upptäckt en tredje planet i omloppsbana runt stjärnan beta Pictoris. Den nya planeten, beta Pictoris d, är hundra gånger ljussvagare än beta Pictoris b – den första planeten som upptäcktes i samma system – och är en av de lättaste exoplaneterna som någonsin har avbildats från jorden. Efter att ha fått syn på planeten med hjälp av Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) upptäckte forskarlaget att den hade gömt sig i arkivobservationer som sträcker sig över mer än ett årtionde bakåt i tiden.

"Det här var en slumpartad upptäckt", säger Ben Sutlieff, astronom vid University of Edinburgh i Storbritannien och en av huvudförfattarna till studien som publiceras i dag i The Astrophysical Journal Letters. "Från början ville vi titta närmare på en redan känd planet i systemet, beta Pictoris b, för att se hur den förändrades över tid", säger han. Men när forskarna skulle analysera sina bilder av systemet lade de märke till något annat, separerat från beta Pictoris b, vilket ledde dem in på ett helt nytt spår.

"Det är något annat där, såg du det?" Markus Bonse, ESO-astronom i Tyskland och den andra huvudförfattaren till studien, minns sin egen kommentar när han granskade datan. För att bekräfta objektet de hade upptäckt letade forskarlaget i ESO:s arkiv, en katalog över tidigare observationer gjorda vid ESO:s anläggningar. De hittade den nya planeten, beta Pictoris d, på ett flertal bilder som var upp till 11 år gamla, bland annat en där den nätt och jämnt var synlig i glorian från sin större granne beta Pictoris b. "Det verkar som om planet d har lekt kurragömma med oss i över ett decennium, och först nu kan vi säga ’där är du!’", säger Jayne Birkby, medförfattare till studien och astronom vid University of Oxford i Storbritannien.

Den nyupptäckta planeten är, precis som de två andra i systemet, en gasjätte snarlik Jupiter och Saturnus. Beta Pictoris d har dock en mycket större omloppsbana än exoplaneterna beta Pictoris b och c. Vidare är de två första planeternas massor ungefär tio gånger Jupiters, medan den nya planeten endast är 2,4 gånger mer massiv än Jupiter. Därmed är den en av de lättaste exoplaneterna som någonsin har avbildats från jorden. Planeten är dessutom relativt kall och därmed extremt ljussvag i förhållande till sin moderstjärna.

Direktavbildning, en metod där ljuset från ett objekt fångas precis som på ett fotografi, fungerar endast för planeter som är tillräckligt ljusstarka för att kunna ses nära sina mycket starkare moderstjärnor. Att lyckas ta en direktbild av en planet som är så ljussvag som beta Pictoris d utgör därför en avsevärd bedrift. "Den nya planeten är 100 gånger ljussvagare än beta Pictoris b, den berömda planeten i samma system, och är därmed den ljussvagaste exoplanet som någonsin har direktavbildats från jorden", förklarar Bonse [1].

Den första tydliga detektionen av beta Pictoris d, som befinner sig på 63 ljusårs avstånd, gjordes med ERIS-instrumentet på VLT av Sutlieff, Bonse och deras forskargrupp. En oberoende forskargrupp, ledd av Aidan Gibbs vid University of California i USA, upptäckte också samma planet med hjälp av rymdteleskopet James Webb (JWST), en anläggning som drivs gemensamt av de amerikanska, europeiska och kanadensiska rymdorganen. Också deras resultat publiceras i dag i The Astrophysical Journal Letters.

För att kunna bekräfta upptäckten av en planet måste astronomer vanligtvis göra uppföljande observationer. Detta system hade emellertid redan studerats utförligt, och ett flertal bilder fanns därför i ESO:s och JWST:s vetenskapliga arkiv. "Till vår stora glädje dök den upp i tidigare SPHERE-observationer", säger Birkby och syftar på ett annat VLT-instrument som tidigare använts för att observera beta Pictoris-systemet. Planeten identifierades också i arkivobservationer från NIRCam, ett JWST-instrument. När forskarlaget väl visste var de skulle leta efter den potentiella nya planeten "visade det sig att den hade gömt sig i datan hela tiden!", säger Birkby. Medförfattaren Valentin Christiaens, forskare vid CEA Paris-Saclay i Frankrike, tillägger: "Detektionen i SPHERE:s arkivdata är inte bara väldigt spännande i sig, utan antyder också att en mängd skatter ännu döljer sig VLT-instrumentens dataarkiv!"

Beta Pictoris är nu det andra planetsystemet, efter HR 8799, där fler än två planeter har direktavbildats. "System med flera direktavbildade exoplaneter är upptäckternas 'heliga graal', eftersom de kan lära oss mycket om hur olika exoplaneter som har bildats i samma omgivning beter sig", säger Sutlieff [2]. Beta Pictoris d löser också en obesvarad fråga om sitt planetsystem - den har exakt rätt massa och position för att förklara den speciella formen på den omgivande stoftskivan, som består av överblivet material från planetbildningen.

Att upptäcka beta Pictoris d på detta sätt ger incentiv att direktavbilda ytterligare planetsystem där ljussvaga planeter kan gömma sig mitt framför ögonen på oss, inte minst med hjälp av ESO:s kommande Extremely Large Telescope (ELT). "Planeter verkar ha vänner", säger Beth Biller, som också är medförfattare till artikeln och astronom vid University of Edinburgh. "Många av de välkända exoplanetsystem som har direktavbildats verkar hysa fler än en jätteplanet. Det finns sannolikt ännu fler planeter med mindre massor som gömmer sig i dessa system och som skulle kunna avslöjas med hjälp av instrumenten på ELT."

Noter

[1] Beta Pictoris d är den ljussvagaste exoplanet som någonsin avbildats från jorden när man korrigerar för avståndet till systemet – alltså den ljussvagaste mätt i absolut magnitud (vilket enbart beror på planetens storlek och temperatur), men inte i skenbar magnitud (där även avståndet till jorden påverkar ljusstyrkan).

[2] Beta Pic ingår i en grupp stjärnor som alla har samma ålder, varav vissa också har planeter. Beta Pic d verkar nästan vara en tvilling till en av dessa planeter, 51 Eri b, vilket innebär att astronomer kan använda dem som vetenskapliga ankarpunkter för sina modeller av hur planeter utvecklas och växer över tid.

Mer information

Forskningsresultaten kommer publiceras i en vetenskaplig artikel i tidskriften The Astrophysical Journal Letters (https://doi.org/10.3847/2041-8213/ae80a0). 

 

Studien, med B. J. Sutlieff och M. J. Bonse som delade huvudförfattare, har över 90 medförfattare från hela världen, bland annat från Belgien, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Chile.

 

Europeiska sydobservatoriet (ESO) gör det möjligt för astronomer världen över att utforska universums mysterier. Vi designar, konstruerar och driver markbaserade observatorier av yppersta världsklass – som astronomer använder för att besvara spännande och utmanande frågor och för att sprida astronomisk kunskap – och driver internationella samarbeten inom astronomin. ESO startade som en mellanstatlig organisation 1962 och har i dag 16 medlemsländer (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike), tillsammans med Chile som värdland och Australien som en strategisk partner. ESO:s högkvarter och besökscenter med planetarium, ESO Supernova, ligger nära München i Tyskland, medan teleskopen är placerade i Atacamaöknen i Chile, en unik plats för astronomiska observationer. ESO driver tre observatorier i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope och Very Large Telescope Interferometer, liksom kartläggningsteleskop som VISTA. Vid Paranal kommer även ESO att placera och driva Cherenkov Telescope Array South, världens största och känsligaste gammastrålningsteleskop. Tillsammans med internationella partners driver ESO anläggningen ALMA på Chajnantorplatån som observerar himlen i millimeter- och submillimetervåglängder. Vid Cerro Armazones, nära Paranal, bygger vi för närvarande ESO:s Extremely Large Telescope, ”världens största öga mot himlen”. Från kontoret i Santiago, Chile, stödjer vi verksamheten i landet och samverkar med det chilenska samhället och våra samarbetspartners.

Länkar

• Forskningsartikel
• Foton på VLT
• Läs mer om ESO:s Extremely Large Telescope på vår dedikerade webbplats och i vårt pressmaterial
• För journalister: Prenumerera på pressmeddelanden under embargo på svenska 
• För astronomer: Berätta om din forskning!

 

Kontakter

Ben Sutlieff
Institute for Astronomy, University of Edinburgh
Edinburgh, United Kingdom
E-post: ben.sutlieff@roe.ac.uk

Markus Bonse
European Southern Observatory (ESO)
Garching bei München, Germany
E-post: Markus.Bonse@eso.org

Jayne Birkby
Department of Physics, University of Oxford
Oxford, United Kingdom
E-post: jayne.birkby@physics.ox.ac.uk

Valentin Christiaens
CEA Paris-Saclay, Université Paris-Saclay, Université Paris Cité, CEA, CNRS
Paris, France
Tel: +33169083661
E-post: valentin.christiaens@cea.fr

Beth Biller
Institute for Astronomy, University of Edinburgh
Edinburgh, United Kingdom
Tel: +44 (0)131 668 8349
E-post: bbiller@ed.ac.uk

Bárbara Ferreira
ESO Media Manager
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6670
Mobil: +49 151 241 664 00
E-post: press@eso.org

Press and Public Relations
University of Edinburgh
Edinburgh, United Kingdom
Tel: +44(0)7979 446 209
E-post: press.office@ed.ac.uk

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso2609 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.