Pressmeddelande

Astronomer hittar de starkaste bevisen hittills för Betelgeuses följeslagare

"Kulmen på ett sekellångt sökande"

28 juli 2026, Skurup

Äntligen har astronomer säkra bevis för att Betelgeuse, en av de mest välkända stjärnorna på natthimlen, inte är ensam. Med hjälp av Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) har en forskargrupp ledd av den franske forskaren Miguel Montargès tagit den tydligaste bilden någonsin av det som sannolikt är Betelgeuse B, den stjärna som kretsar kring Betelgeuse. ”Detta är kulmen på ett sekellångt sökande”, säger Montargès.

”Vi har visat att Betelgeuse inte är ensam, utan åtföljs av en ljussvag stjärna”, säger Montargès, astronom vid Observatoire de Paris - PSL, Frankrike, och huvudförfattare till studien som publiceras i dag i Astronomy & Astrophysics. Betelgeuse – en rödaktig stjärna i stjärnbilden Orion som är lätt synlig med blotta ögat och känd för sina ljusstyrkevariationer – har observerats i årtusenden. Men upptäckten förvånar fortfarande astronomer.

”Jag hoppade upp ur stolen när jag såg de bearbetade bilderna”, minns Montargès. Astronomer har i omkring ett sekel letat efter den potentiella följeslagaren, som ursprungligen föreslogs för att förklara Betelgeuses ljusstyrkeförändringar, men utan framgång. Två studier publicerade 2024 prognosticerade att följeslagaren med största sannolikhet skulle vara längst bort från Betelgeuse  i december samma år och därmed lättare att upptäcka. Montargès och hans forskarkollegor observerade stjärnan med ESO:s VLT i december 2024 och tillbringade därefter flera månader med att bearbeta data.

 

"Ärligt talat trodde jag att vi inte hade tillräckligt hög känslighet för att upptäcka Betelgeuse B som prognosen sade", förklarar Montargès. "Men eftersom den är mer massiv än prognosen kan vi se den!" Ursprungligen trodde man att den var ungefär lika massiv som solen, men de nya observationerna visar att Betelgeuse B snarare har ungefär två till tre gånger solens massa. "Det faktum att vi fortfarande kan upptäcka en närliggande följeslagare, mer massiv och ljusstarkare än solen, runt en så välstuderad stjärna är anmärkningsvärt", säger Montargès. "Detta hör till de bästa ögonblicken inom vetenskapen: att se något nytt och oväntat."

 

Betelgeuse B avbildades direkt, vilket innebär att ljuset som stjärnan sänder ut detekterades, med hjälp av SPHERE-instrumentet på ESO:s VLT i Chiles Atacamaöken. Även om det fanns bevis för existensen av följeslagaren, inklusive en möjlig direktdetektion med Gemini North Telescope på Hawaii, USA, är detta det starkaste beviset för, och den tydligaste bilden hittills av, Betelgeuse B. ”Det är anmärkningsvärt att se hur SPHERE och avancerade efterbehandlingstekniker, ursprungligen utvecklade för att hitta exoplaneter, också kan användas för att upptäcka en följeslagare runt en massiv, utvecklad stjärna som Betelgeuse”, säger medförfattaren Anthony Boccaletti, också astronom vid Observatoire de Paris.

 

”För att vara säkra på att följeslagaren verkligen finns där måste vi fortfarande observera den om ett år då den befinner sig på andra sidan stjärnan, men det finns mycket lite utrymme kvar för tvivel”, tillägger Montargès.

 

För några år sedan var Betelgeuse uppmärksammad av både astronomer och icke-astronomer när tydligt försvagades. Likt alla utvecklad superjättestjärnor förväntas Betelgeuse dö i en supernovaexplosion, och ljusstyrkeminskningen fick vissa att spekulera i att den kunde vara på väg att explodera. En grupp astronomer under ledning av Montargès studerade stjärnan med ESO:s VLT och fann att den istället var skymd av ett stoftmoln.

 

Efter den potentiella upptäckten av Betelgeuse B kommer astronomer att undersöka hur följeslagaren kan påverka Betelgeuses förväntade supernovaexplosion. "Frågan är verkligen öppen om denna följeslagare kommer att ha någon inverkan på den röda superjättens utveckling", avslutar Montargès.

Mer information

Forskningsresultaten presenteras i en artikel med titeln "VLT/SPHERE avbildar kandidatstjärnan till Betelgeuse" i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

 

Forskargruppen utgörs av M. Montargès (Laboratoire d'Instrumentation et de Recherche en Astrophysique, Observatoire de Paris, Université PSL, Sorbonne Université, Université Paris Cité, CY Cergy Paris Université, CNRS, Frankrike [LIRA]), A. Boccaletti (LIRA), O. Flasseur (Universite Claude Bernard Lyon 1, Centre de Recherche Astrophysique de Lyon UMR5574, ENS de Lyon, CNRS, Frankrike), A. de Koter (University of Amsterdam, Anton Pannekoek Institute for Astronomy, Nederländerna), J. Milli (Univ. Grenoble Alpes, CNRS, IPAG, Frankrike), P. Kervella (French-Chilean Laboratory for Astronomy, IRL 3386, CNRS och U. de Chile, Chile och LIRA), S. Ridgway (National Optical Astronomy Observatory, USA), E. Bordier (I. Physikalisches Institut der Universität zu Köln, Tyskland), E. Lagadec (Université Côte dAzur, Observatoire de la Côte dAzur, CNRS, Laboratoire Lagrange, Frankrike), A. K. Dupree (Center for Astrophysics-Harvard & Smithsonian, USA), F. Backs (Institute of Astronomy, KU Leuven, Belgien), T. Calderwood (American Association of Variable Star Observers, USA [AAVSO]), och P. Morgan (AAVSO).

 

Europeiska sydobservatoriet (ESO) gör det möjligt för astronomer världen över att utforska universums mysterier. Vi designar, konstruerar och driver markbaserade observatorier av yppersta världsklass – som astronomer använder för att besvara spännande och utmanande frågor och för att sprida astronomisk kunskap – och driver internationella samarbeten inom astronomin. ESO startade som en mellanstatlig organisation 1962 och har i dag 16 medlemsländer (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike), tillsammans med Chile som värdland och Australien som en strategisk partner. ESO:s högkvarter och besökscenter med planetarium, ESO Supernova, ligger nära München i Tyskland, medan teleskopen är placerade i Atacamaöknen i Chile, en unik plats för astronomiska observationer. ESO driver tre observatorier i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope och Very Large Telescope Interferometer, liksom kartläggningsteleskop som VISTA. Vid Paranal kommer även ESO att placera och driva Cherenkov Telescope Array South, världens största och känsligaste gammastrålningsteleskop. Tillsammans med internationella partners driver ESO anläggningen ALMA på Chajnantorplatån som observerar himlen i millimeter- och submillimetervåglängder. Vid Cerro Armazones, nära Paranal, bygger vi för närvarande ESO:s Extremely Large Telescope, ”världens största öga mot himlen”. Från kontoret i Santiago, Chile, stödjer vi verksamheten i landet och samverkar med det chilenska samhället och våra samarbetspartners.

Länkar

• Forskningsartikel
• Foton på VLT
• För journalister: Prenumerera på pressmeddelanden under embargo på svenska 
• För astronomer: Berätta om din forskning!

 

Kontakter

Miguel Montargès
LIRA, Observatoire de Paris, PSL University
Paris, France
Tel: +33 (0)1 45 07 76 95
E-post: miguel.montarges@observatoiredeparis.psl.eu

Anthony Boccaletti
LIRA, Observatoire de Paris, PSL University
Paris, France
E-post: anthony.boccaletti@observatoiredeparis.psl.eu

Bárbara Ferreira
ESO Media Manager
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6670
Mobil: +49 151 241 664 00
E-post: press@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso2611 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.