Pressmeddelande

Död stjärna med planeter: astronomer upptäcker unik stoftskiva som förebådar solsystemets framtid

27 oktober 2026, Skurup

Astronomer har använt Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) för att upptäcka en ovanlig stoftskiva runt en död stjärna. Upptäckten ger en inblick i vad som kan komma att ske i vårt eget solsystem. Till skillnad från liknande system som tidigare observerats är stoftet – resterna av de planeter som en gång kretsade kring stjärnan – organiserat i en tudelad skiva, med de två delarna separerade av ett tydligt mellanrum. Skivan verkar formas av två planetstora kroppar, den ena möjligen av Plutos storlek, som har överlevt stjärnans våldsamma död.

”Vi har länge vetat att planeter kan finnas kvar även efter att deras centralstjärna genomgått en förvandling, men detta är det första exemplet på ett komplext system med en dubbel stoftskiva och potentiellt två överlevande planetstora kroppar”, säger Nicola Gentille Fusillo, astronom vid Università degli Studi di Trieste i Italien och huvudförfattare till studien som publiceras denna vecka i Nature Astronomy. Systemets centralstjärna är den vita dvärgen J1328−1450 – en tät, utbränd kärna som blivit kvar när en stjärna lik vår egen sol fick slut på sitt bränsle.

 

När stjärnor som solen närmar sig slutet av sitt liv expanderar de och stöter bort sina yttre lager, vilket leder till att närliggande planeter slukas och förstörs. De steniga kroppar som överlever kan brytas sönder och bilda en skiva runt den döda centralstjärnan. Skivan runt J1328−1450 skiljer sig dock från de som observerats kring andra döda stjärnor: istället för att bestå av en enstaka skiva av förångade planetrester utgörs den av två koncentriska stoftskivor. 

 

”Strukturen vi ser i detta system är särskilt fascinerande eftersom de två skivorna är anmärkningsvärt stabila och hålls åtskilda av ett mellanrum”, säger medförfattaren Felipe Lagos-Vilches, astronom vid University of Warwick i Storbritannien och Universidad Técnica Federico Santa María i Chile. ”Systemet ger en sällsynt inblick i den våldsamma, kaotiska process under vilken ett planetsystem går under, och antyder att döda stjärnor kan ha skivstrukturer som är långt mer komplexa än man tidigare trott”, tillägger Gentile Fusillo, som även är knuten till INAF-observatoriet i Trieste.

 

Enligt forskargruppen upprätthålls denna komplexa dubbelstruktur sannolikt av två kvarvarande planetliknande kroppar i separata omloppsbanor. Forskarna uppskattar att objektet i den inre ringen har samma storlek som en typisk asteroid – några kilometer i diameter – medan det yttre objektet kan vara lika stort som Pluto, eller till och med lika stort som vår egen måne.

 

Alla tidigare kända stoftskivor kring vita dvärgstjärnor har ett och samma observationella kännetecken, vilket tyder på förekomsten av en enda, platt och roterande skiva. Men de nya observationerna – gjorda med X-Shooter-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope i Atacamaöknen i Chile – visar att systemet J1328−1450 bryter helt mot detta kännetecken; det uppvisar istället det unika avtrycket av en tudelad skiva.

 

Observationerna visar också att grundämnen som kalcium, syre, magnesium och järn finns i skivan. Detta tyder på en sammansättning som liknar den hos stenmaterialet i vårt eget solsystem. Dessutom visar datan att de två ringarna i skivan har ganska olika sammansättning: den inre ringen är rik på magnesiumgas, medan den yttre i stort sett saknar detta ämne. Detta tyder på att de små himlakroppar (planetesimaler) som har gett upphov till skivorna härstammar från två planeter med olika sammansättning. En annan förklaring är att de utgör rester från olika delar av en och samma himlakropp, till exempel en planets skorpa och dess kärna.

 

Vårt eget solsystem kan gå ett liknande öde till mötes, då vår sol i en avlägsen framtid kommer att bli en vit dvärg – en process som kan komma att förgöra jorden. ”Systemet ger därför en anmärkningsvärd inblick i hur framtiden för planetsystem – inklusive system som vårt eget – kan komma att se ut”, avslutar Lagos-Vilches.

Mer information

Denna forskning presenterades i en artikel i Nature Astronomy (doi: 10.1038/s41550-026-03004-3).

 

Forskargruppen utgörs av Nicola Pietro Gentile Fusillo (Dipartimento di Fisica, Università di Trieste och INAF-Osservatorio Astronomico di Trieste, Italien), Felipe Lagos-Vilches (Department of Physics, University of Warwick, Storbritannien, och Departamento de Física, Universidad Técnica Federico Santa María, Chile), Boris T. Gänsicke (Department of Physics och Centre for Exoplanets and Habitability, University of Warwick, Storbritannien), Christopher J. Manser (Department of Physics, Astrophysics Group, Imperial College London, Storbritannien) samt Detlev Koester (Institut für Theoretische Physik und Astrophysik, Universität Kiel, Tyskland).

 

Europeiska sydobservatoriet (ESO) gör det möjligt för astronomer världen över att utforska universums mysterier. Vi designar, konstruerar och driver markbaserade observatorier av yppersta världsklass – som astronomer använder för att besvara spännande och utmanande frågor och för att sprida astronomisk kunskap – och driver internationella samarbeten inom astronomin. ESO startade som en mellanstatlig organisation 1962 och har i dag 16 medlemsländer (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike), tillsammans med Chile som värdland och Australien som en strategisk partner. ESO:s högkvarter och besökscenter med planetarium, ESO Supernova, ligger nära München i Tyskland, medan teleskopen är placerade i Atacamaöknen i Chile, en unik plats för astronomiska observationer. ESO driver tre observatorier i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope och Very Large Telescope Interferometer, liksom kartläggningsteleskop som VISTA. Vid Paranal kommer även ESO att placera och driva Cherenkov Telescope Array South, världens största och känsligaste gammastrålningsteleskop. Tillsammans med internationella partners driver ESO anläggningen ALMA på Chajnantorplatån som observerar himlen i millimeter- och submillimetervåglängder. Vid Cerro Armazones, nära Paranal, bygger vi för närvarande ESO:s Extremely Large Telescope, ”världens största öga mot himlen”. Från kontoret i Santiago, Chile, stödjer vi verksamheten i landet och samverkar med det chilenska samhället och våra samarbetspartners.

Länkar

• Forskningsartikel
• Foton på VLT
• För journalister: Prenumerera på pressmeddelanden under embargo på svenska 
• För astronomer: Berätta om din forskning!

 

 

Kontakter

Nicola Pietro Gentile Fusillo
University of Trieste and INAF-Astronomical Observatory of Trieste
Trieste, Italy
Tel: +39 403199156
E-post: nicola.gentilefusillo@gmail.com, nicolapietro.gentilefusillo@units.it

Felipe Esteban Lagos Vilches
Universidad Técnica Federico Santamaria
Valparaiso, Chile
E-post: felipe.lagos.vilches@gmail.com

Bárbara Ferreira
ESO Media Manager
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6670
Mobil: +49 151 241 664 00
E-post: press@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso2613 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.