eso1628sv — Bildrelease

Skyttens stjärnlaboratorium

10 augusti 2016

Den lilla samlingen av ljusa blå stjärnor uppe till vänster i denna nya enorma 615-megapixelbild från ESO är det perfekta kosmiska laboratoriet för att studera stjärnors liv och död. I denna stjärnhop, känd som Messier 18, ingår stjärnor som bildades tillsammans ur samma tunga moln av gas och stoft. Denna bild, som även bjuder på röda moln av glödande väte och mörka stråk av stoft och damm, togs av VLT Survey Telescope (VST) vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile.

Messier 18 upptäcktes och katalogiserades 1764 av Charles Messier – som Messierobjekten fått sina namn från – under hans sökande efter kometlika objekt [1]. Den ligger inuti Vintergatan, omkring 4600 ljusår bort i stjärnbilden Skytten, och består av många syskonstjärnor som är löst bundna i vad som kallas en öppen stjärnhop.

I Vintergatan finns det fler än 1000 kända öppna stjärnhopar. De har ett brett utbud av egenskaper, såsom storlek och ålder, som ger astronomer ledtrådar till hur stjärnor bildas, utvecklas och dör. Dessa hopar tilltalar forskare framförallt därför att deras stjärnorna bildades alla tillsammans ur samma material.

I Messier 18 pekar stjärnornas blå och vita färger på att dess stjärnor är väldigt unga, troligen bara runt 30 miljoner år gamla. Att de är syskon innebär att eventuella skillnader mellan stjärnorna beror endast på grund av att de har olika massor, och inte på avståndet från jorden eller sammansättningen av materialet de bildades från. Detta innebär att hopar är väldigt användbara för att förfina teorier för hur stjärnor bildas och utvecklas.

Idag vet astronomer att de flesta stjärnor faktiskt bildas i grupper, från samma moln av gas som störtar samman på grund av tyngdkraften. Kvar blir ett moln av gas och damm  – ett molekylmoln – som omsluter de nya stjärnorna. I många fall blåses molnet sedan bort av starka stjärnvindar, och de tyngdkraftens bojor som binder dem samman försvagas. Med tiden kommer löst bundna stjärnsyskon som de i bilden här ofta gå skilda vägar när de passerar nära grannstjärnor eller massiva gasmoln som knuffar eller drar isär stjärnorna. Vår egen stjärna, solen, ingick troligen en gång i en stjärnhop väldigt lik Messier 18, men idag har dess syskon successivt spridits över Vintergatan.

De mörka ränderna som slingrar sig genom denna bild är dunkla filament av kosmiskt stoft som blockerar ut ljuset från avlägsna stjärnor. I kontrast består de bleka rödaktiga moln som ser ut att väva sig mellan stjärnorna av joniserad vätgas. Gasen glöder tack vare det intensiva ultraviolett ljus som unga extremt varma stjärnor som dessa sänder ut, och som river bort elektroner från den omgivande gasens atomer. Under de rätta förhållandena kan även detta material en dag rasa samman och förse Vintergatan med ytterligare en kull av stjärnor – en stjärnbildningsprocess som kan fortsätta utan slut (eso1535).

Denna gigantiska bild som består av 30 577 x 20 108 pixlar togs av kameran OmegaCAM som sitter på kartläggningsteleskopet VST (VLT Survey Telescope) vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile.

Noter

[1] Messier 18 finns också i New General Catalogue under namnet NGC 6613.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming, kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Onsala rymdobservatorium
Onsala, Sverige
Tel: 031 772 5500
Mobil: 070 493 3114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1628, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1628sv
Namn:Messier 18, NGC 6613
Typ:Milky Way : Star : Grouping : Cluster : Open
Facility:VLT Survey Telescope
Instruments:OmegaCAM

Bilder

Stjärnhopen Messier 18 och dess omgivning
Stjärnhopen Messier 18 och dess omgivning
Stjärnhopen Messier 18 i stjärnbilden Skytten
Stjärnhopen Messier 18 i stjärnbilden Skytten
Vidvinkelvy av omgivning runt stjärnhopen Messier 18
Vidvinkelvy av omgivning runt stjärnhopen Messier 18

Videor

Zooma in på stjärnhopen Messier 18
Zooma in på stjärnhopen Messier 18
Närbild av området omkring stjärnhopen Messier 18
Närbild av området omkring stjärnhopen Messier 18

Se även